Kanalerna fyller tablån med skit
”Det är bara skit på tv”, det har vi hört och sagt ända sedan det bara fanns två kanaler. Tröttsamt och gnälligt.
Men besynnerligt nog är det lika sant i dag när vi har hundratals kanaler.
Å ena sidan har vi förstås riktigt bra television, nästan utan undantag rör det sig om tv-serier, oftast amerikanska eftersom engelska är vårt andra språk och de kan sina saker i Hollywood.
”Orange is the new black”, ”Breaking bad”, ”House of cards”, ”30 Rock”…listan kan göras enorm. Vi som har on demand-tv och smart-tv har inga problem med att se starka tv-serier dygnet runt.
Men ta en titt på en helt vanlig tablå, låt oss ta i dag, måndagen den 30 september, på bästa sändningstid, helt slumpmässigt.
Klockan 20.00 är det tv som är så feg, inställsam och hjärnslapp att vi borde ställa oss upp och skrika TROR NI ATT VI ÄR IDIOTER?
”Vem tror du att du är?”, släktforskningsunderhållning på SVT1, ”Tonårsbossen”, underhållning med Charlie Söderberg på TV3, ”Drömkåken”, realityserie med Agneta Sjödin på TV4, ”Dessertmästarna”, ännu ett matprogram på Kanal 5. TV6 kör förstås ”Simpsons”-repriser, Sjuan dokusåpan ”112”…
När man ställer programmen så här på rad blir det tragiskt tydligt hur lite tv-kanalerna tror om oss som tittar. I sina genres är flera av programmen godkända - men det är just genrerna som är problemet.
Varför används inte manusförfattare i svensk tv?
Och varför ska alla nödvändigtvis äta mat och gaffla?
Och varför ska alla alltid tävla?
Och varför ska alla helst gråta?
Och varför finns det tretton babbelprogram på dussinet?
Varför finns inga manusförfattare? Varför finns inga manusförfattare? Varför finns inga manusförfattare?
Varför sitter det hundratals utvecklare på alla tv-produktionsbolag som aldrig någonsin får gehör för sina idéer eftersom tv-kanalerna är så ruskigt fega och bara gör lite olika versioner av samma program?
Och varför finns inga manusförfattare? Manusförfattare!
Alla kanaler finns numera på webben, det är inte längre framtiden, det är nuet, men det hjälper inte om de sänder gammal rostig reality där någon ska hitta en kärlek eller baka en paj eller ligga med en bonde.
Det är för dåligt.
Och det lustiga är att det är dåligt ännu, trots all konkurrens, inte minst från streamingkanaler i USA som gör att vi hellre tittar på HBO-serier.
I Lena Anderssons nya, olyckliga kärleksroman ”Egenmäktigt förfarande” finns ett intressant replikskifte om att det är ur flödet av skit som guldkorn kan uppstå. Att allt uppkommer ur jämförelse.
- Tror du att det var för att det fanns så mycket dålig musik som Bach skrev sin? säger karaktären Eva-Stina skeptiskt.
- Ja, bara så kunde han inse att det måste finnas bättre sätt att sätta samman toner, svarar huvudkaraktären Ester.
Låt oss hoppas att svensk tv snart visar att Ester har rätt, för annars är tittarna någon helt annanstans.
Fråga Fredrik
God morgon! I min jakt på en gammal känsla har jag genomsökt nästan hela internet efter ditt motorvägstestamente. Vart har det tagit vägen? Finns det någon möjlighet att få det skickat? Det finns någonting med det. En sinnesstämning. En känsla av storslagenhet i det där plötsliga, men ändå tillräckliga. Någonting. Jag vet inte riktigt. Men den har nämligen en tendens att smitta av sig och det hade varit fint att kunna ta sig dit när man vill. Tack, hur som helst.
Vänliga hälsningar, Fredrik
Svar: Vad roligt och knasigt. Och tack. Du är den tredje på kort tid som hör av sig om ”Motorvägstestamentet”. Jag vet inte vad som hänt, hela den bloggen verkar borta. Kanske nån server som tagits ur bruk? Jag vet inte. Nå, texten finns även i min bok ”Kraschad”. Om boken finns att köpa vet jag dock inte ...
Veckans ...
BABE. Bruce Springsteen, 64. Såg ni bilden när bossen såg ut som baddräktsmodell? Otroligt. Rockmusiken går numer på gym och äter nyttigt. It’s only rock ’n’ roll.
ALBUM. ”From here to now to you, Jack Johnson. En gång gjorde han ett utsökt soundtrack till filmen ”Nicke Nyfiken”, här är han lika tillbakalutat gungande hawaiisoft. Starka låtar, otroligt mys. Inget för den hårde.
TV-PEPP. ”Homeland” börjar igen på helt vanliga SVT1 i dag, bara en dag efter USA. Det är fantastiskt. Klockan 21.45. Jag har längtat ihjäl mig. Var är Brody, var?
TV-SERIE. ”Wenthworth”, C More. En ny version av ”Kvinnofängelset”, kultserien från 90-talet som jag aldrig såg. En dystrare variant av Netflix fängelsedramakomedi ”Orange is the new black”. Inte lika lättsamt eller lika bra, men mörkt och bra. Premiär på fredag.
HYRFILM. ”Den store Gatsby”. Ett festligt, storslaget och tragiskt fyrverkeri av Baz Luhrmann med Leonardo Di Caprio som F Scott Fitzgeralds mystiske antihjälte.
UH. Tänk att man är så svag. En simpel förkylning och jag är 97 år.
Filmkanal-matrixen
”Djävulen bär Prada”, CMore. Life in New York city.
”Du gör mig galen!”, SF etc. Inte lika underbar andra gången, men underbar.
”Tintins äventyr”, CMore. Hysterisk, men roligare med svensk dubbning för ovanlighetens skull.
”Cockpit”, Viasat. Måste se den, jag är tydligen med även efter klippning.