Philip Seymour Hoffman var en av de största
Trots att han mest gjorde biroller, räknades Philip Seymour Hoffman som en av sin generations allra bästa.
Och han är oförglömlig i den Oscars-vinnande rollen som författaren Truman Capote.
Han blev aldrig någon leading man-typ i Hollywood. Lite för överviktig. Inte sällan med ett vildvuxet skägg i ansiktet. Av hans närmare 60 filmroller, var de flesta biroller.
Men herregud, vilket avtryck han gjorde i dessa.
Det är inte för inte som hans namn påfallande ofta har nämnts när man genom åren har frågat skådespelare, såväl svenska som utländska storstjärnor, om vilka kollegor de beundrar.
Det är inte för inte som regissörer som Paul Thomas Andersson, Sidney Lumet, Anthony Mingella, Spike Lee, Cameron Crowe, David Mamet, bröderna Coen och många fler anlitade honom även för småroller, trots att hans gage sannolikt steg rätt rejält under 2000-talet.
Det smakade ändå alltid mer än det kostade.
För Philip Seymour Hoffman hade en förmåga att alltid ge tyngd och trovärdighet och att beröra på ett sätt så att även en halvtrist film blev sevärd för några ögonblick. Och det var med små finstilta medel han fångade vår blick. Han spelade ofta snarare under än över.
Alla har säkert sina speciella Philip Seymour Hoffman-ögonblick. Sådana man aldrig glömmer.
Jag har två:
Todd Solondzs ”Happiness” (1998). Där spelar han en man som är så tråkig och intetsägande att han aldrig får träffa några tjejer. Så han läser porrtidningar, ringer obscena samtal, super och onanerar, i en minnesvärd scen. Hoffman gör något djupt medmänskligt av en av de sorgligaste rollfigurer man kan tänka sig.
Sidney Lumets ”Before the devil knows you're dead” (2007). Chocköppnar med en scen där den inte precis vältränade Hoffman och Marisa Tomei spritt språngande ger järnet i en väldigt het sexscen. Kändes som en liten revansch för alla roller där Hoffmans rollfigurer blivit brädade av andra.
Han dök också i fjol upp som ny spelledare i ”The hunger games: Catching fire”, den unga publikens nya favoritfilmserie. Hur hans död påverkar de kommande filmerna återstår att se, det mesta av inspelningarna ska vara avklarat.
Men det som framför allt ger Philip Seymour Hoffman en plats i filmhistorien är förstås titelrollen i ”Capote” (2005), filmen om författaren Truman Capotes (1924-1984) liv, främst under åren när han skrev klassiska boken ”Med kallt blod”.
Sällan har en skådespelare så övertygande förkroppsligat en välkänd person. Så vann också Hoffman en Oscar – och sådär 25 priser till för rollen.