Filmen jag vill se: ”Adam & Eva 2”
I dag har något så ovanligt hollywoodskt för svensk film som en sequel premiär.
Därför är det dags att tackla frågan: Vilka uppföljare vill man helst se i svensk film?
”Hur många kramar finns det i världen?” tar vid ungefär där succéfilmen ”Hur många lingon finns det i världen?” slutar. Glada Hudik-gänget, samma regissör (Lena Koppel), samma skådespelare, fast Per Morbergs rollfigur i stället för Sverrir Gudnasons.
Här är min ”kravlista” på fler uppföljare:
1. ”Adam & Eva” (1997). Glädjande nog har Måns Herngren/Hannes Holm tankar och idéer om en uppföljare till hur livet ser ut i dag för Björn Kjellmans, Josefin Nilssons, Tintin Anderzons och Jacob Erickssons rollfigurer.
2. ”En kärlekshistoria” (1970). Roy Andersson brukar få något trött i blicken när jag på fester på Göteborgs filmfestival tjatar om en uppföljare till alla tiders bästa svenska film. Kommer inte att ske!
3. ”Så som i himmelen” (2004). Frida Hallgren verkar i alla fall vara på, om/när Kay Pollak får ihop någon ny historia.
4. ”Tillsammans” (2000). Vad händer när proggkollektivets medlemmar blir trista medel-Svenssons? Och tänk att få se Lukas Moodysson samla ihop den stjärnensemblen i dag!
5. ”Black Jack” (1990). Colin Nutley är bra på att locka äldre biobesökare. Hur gick det sedan för gänget som raggade till dansbandsmusik?
6. ”Det nya landet” (2000). En Peter Birro-historia om integrationen är förstås ännu mer relevant i dag.
7. ”Jalla! Jalla!” (2000). Vore coolt att få se Laleh som skådespelerska igen. Och ett sätt att få Josef Fares att sluta spela/göra tv-spel och återvända till filmen.
8. ”Buss till Italien” (2005). Nu har tonårsgrabbarna – Adam Pålsson och Karl Linnertorp – vuxit upp till Söderhipsters.
9. ”Tomten är far till alla barnen” (1999). Krävs nog en tv-serie för att reda ut allt som hänt senare …
10. ”Tre solar” (2004). Skojade bara …