Det blåser kallt på Manhattan
NEW YORK. Dollarn håller på att bli så dyr att ni snart inte har råd att åka hit och tömma Apple-butikerna längre.
Kanske lika bra det.
Förra veckan blev en granne rånad runt knuten och nu kommer brev från polisen om att vi lär få vänja oss vid sånt när golvet går ur den amerikanska ekonomin.
Det är otrevliga nyheter vi får höra nerifrån asfalten.
En kvinna som bor här i huset tar en tidig kväll en promenad längs 37:e gatan mellan första och andra avenyn – där det aldrig händer nåt mer dramatiskt än att det luktar väldigt gott från den lilla kemtvätten i huset mitt emot vårt.
Men nånstans i höjd med min balkong kliver en luggsliten existens plötsligt fram ur skuggorna, sätter en revolver mot kvinnans panna och begär att få hennes pengar.
Sånt hör man inte om i New York längre. ”Muggings” var något som tillhörde eran innan Kapten Ahab Giuliani klev ut på scenen och likt ett senkommet svar på Travis Bickles böner sköljde gatorna rena i mitten av 90-talet.
Men nu är det tydligen dags att börja se sig för igen.
Dagarna efter rånet får vi som råkar bo här ett brev från farbror polisen. Han försäkrar oss att vi förvisso bor i det säkraste området på hela Manhattan, men offren för den ekonomiska krisen börjar bli många i New York och därmed får vi kallt räkna med en intensifiering av det som kallas street crime.
Så ni ska inte deppa alltför mycket över att dollarn börjar bli dyr igen.
Den var som bekant nere en bra bit under sex kronor i somras och då gick det knappt att röra sig på stan utan att snubbla över landsmän med osäkrade kreditkort.
Den som försökte besöka exempelvis Apple-butiken i Soho, på Prince Street, fick finna sig i att vänta utanför medan personalen baxade ut de berg av poddar, telefoner och laptoppar som skulle skeppas till Sverige.
Nu är läget alltså dystrare. Vi börjar rent av ana åttakronorsgränsen i horisonten igen. Men som sagt, det är lika bra att stanna hemma i Gislaved ett tag. Här har det börjat blåsa kallt på alla möjliga sätt och vis.
Jag älskar ”Entourage”, men den pågående säsongen frestar på tålamodet. Avsnittet i söndags, när Warner-Alan under en golfrunda med Ari Gold blev så förbannad att han avled (!) kunde väl gå an, men de närmaste föregående var katastrofer, uppenbarligen författade av kretiner utan sinne för distinktioner mellan dum grabbighet och kärleksfull drift med dum grabbighet.