2009 kan bli Kevin Costners år
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-01-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden – varje måndag
Kevin Costner körde bil i Hollywood. Kevin Costner stannade till vid vägkanten. Kevin Costner kräktes.
Det kan bli Kevin Costners välförtjänta comeback.
”Whatever happened to Corey Haim”, sjöng The Thrills 2004 och därpå gick bandets karriär brant utför.
I stället för en marginell tonårsstjärna borde de irländska kalifornienromatikerna funderat kring vad som hände med 80-talssuperstjärnan Kevin Costner.
Det är en spännande fråga.
Eller är det bara jag? Okej, det är bara jag. Men jag undrar. Verkligen.
Det började redan kring jul- och nyår. Varenda kanal visade gamla Kevin Costner-filmer, samtliga gravt underskattade, och tankarna fladdrade kring julskinkan: ”Vad hände med Kevin? Varför började alla skratta åt Kevin? Det är så orättvist!”.
Kevin Costners storhetstid var 1986 till 1992. Varje film blev dunderhits eller Oscarsbelönade, ibland både ock. ”De omutbara”, ”Bull Durham”, ”Dansar med vargar”, ”Robin Hood”, ”JFK”, ”Bodyguard”. Kevin regerade.
Sedan tog det stopp.
Från ”Waterworld” 1995, som föregicks av rapporter om storslaget
fiasko men som de facto blev en gedigen film, och framåt har alla skrattat. Skrattat. Man har skrattat år Kevin Costner! Skrattat.
Antingen skrattade man åt att han var för lättsinnig, som i den magiska ”Tin cup” – ett anspråkslöst mästerverk i golfgenren. Eller så skrattade man åt han var för pretentiös, som i den missuppfattade apokalypsfesten ”The postman”. Eller så skrattade man åt att han var för sentimental, som i fina ”Message in a bottle”.
Vad Kevin Costner än gjorde på 90-talet så skrattade man.
Därpå blev det 2000-tal och ingen iddes ens skratta. Kevin var bara över trots att han fortfarande gör minst en film om året. En sorglig historia.
Till och med jag närapå glömde
honom, fram till jul- och nyårshelgerna då alla fina gamla Kevin Costner-filmer började rulla igen. Samtidigt. På alla kanaler. Som genom ett trollslag.
Kanske är Kevins tid här igen. Kanske har alla insett sina misstag, insett att man inte skrattar åt Kevin Costner. Kanske har en ny generation bestämt sig för att ge Kevin den upprättelse han förtjänar. Kevin ligger i luften.
Kevins klena mage kanske kände på sig detta och slog till med perfekt tajming förra veckan.
Då rapporterade media att Kevin Costner, 53, körde bil i Los Angeles, blev illamående, stannade bilen, kräktes, ringde ambulans, hamnade på sjukhus och blev utskriven dagen efter.
Det var ett livstecken från Kevin. Kevin kräktes. Kevin finns.
Kräksincidenten gav Kevin mer uppmärksamhet än hans senaste filmer, från ”Open range” till ”Swing vote”, tillsammans.
Må det fortsätta så.
Må 2009 bli Kevin Costners år.