Dör Douglas så dör vi alla
Läs Fredrik Virtanens krönika
Michael Douglas, en av vår tids gudar, ska dö.
Det syns, alla kan se det och alla tittar.
Och vi ser oss själva.
Mormor var den senaste som dog i mitt liv. Jag fick ångest i kyrkan, allra mest av själva tanken på att mormor låg där under kistlocket, kall och död.
Jag var 13 år när mormor dog så jag har många döda framför mig, många begravningar, mycket sorg.
Michael Douglas offentliga döende påminner mig om detta skit.
Jag ogillar döden lika mycket som de flesta, kanske mer. Kändisar svarar oftast att de inte är rädda för att dö. Det är ofattbart. Kanske gäller det äldre kändisar; kanske blir man mindre rädd med åren. Eller så är kändisar av ett särskilt virke. Ulf Lundell sa att han vara rädd att dö kring 50 men inte längre kring 60.
Vad säger du? Är du rädd?
Folk jag känner är vanligtvis emot att dö, åtminstone vagt. Jag är väldigt emot att dö. Hur jag än vänder och vrider på döden så framstår den som poänglös. Speciellt för ens personliga utveckling. Döden är bara bra för skivförsäljning.
Stieg Larssons dödsbo drog in 146 miljoner kronor efter skatt vid senaste årsredovisningen. Två miljoner av dessa 146 miljoner kronor har brodern Joakim och pappa Erland skänkt till organisationer som den samhällsengagerade ”Millennium”-författaren sympatiserade med, som Expo, kvinnohusrörelsen och Röda korset, skriver Expressen. Ännu ett bevis på dödens dumhet. Och snålhet. Döden ger inget.
Nu ska Michael Douglas dö. Alla bilder på den cancersjuke superstjärnan skär rakt in i den plats i min kropp där människor vanligtvis har en själ. Det verkar som att jag har en själ när jag ser bilderna. Det gör ont i den själen.
Douglas är gammal men inte så gammal. Han är 66 år, yngre än bägge mina föräldrar. Hans pappa Kirk lever än, 94 år gammal.
”Wall Street”-stjärnan kommer att dö, det syns på de läskiga bilderna och därför är världen så fascinerad och uppspärrad. Vanligtvis är det sällan som ågon som haft allt och gjort allt dör framför våra ögon. Normalt är de bara borta. Som den store Martin Ljung, man trodde ju att han redan var död.
Det är värdelöst när stjärnorna, vår tids gudar, dör offentligt. De ska vara vackra hjältar åt oss på film, inte påminnelser om vår dödlighet.
Om Douglas kommer att dö så kommer vi alla att dö, om vi nu i vårt högmod hade glömt bort denna lilla detalj med livet. Filmstjärnor är ställföreträdare för mycket i våra liv, men de kan inte dö åt oss.
De är alltså precis lika meningslösa som alla andra gudar.