Jag har aldrig sett segare Eurovision
Publicerad 2011-05-10
DÜSSELDORF. Jag har köpt sydväst, galonbyxor och stövlar som nästan når upp till armhålan.
Första semifinalen är som att vada fram i en flod av messmör.
Att nivån i Eurovision kan vara si och så är ingen nyhet.
Men i år... jag har inte upplevt nåt liknande sen jag började bevaka spektaklet i Aten, 2006.
Låt mig ge ett exempel.
Min käre vän och kollega, den mästerlige schlagerbloggaren och reportern Tobbe Ek, brukar vara ett under av pur entusiasm. Energin brukar få duracellkaniner att bli sjukskrivna för utbrändhet.
Ek skulle nästan hellre hugga av sig högerhanden än missa tävlingen. Men under gårdagens genrep svor och förbannade han mer än mig. Nej, jag skojar inte.
För att sätta Tobbes frustration i rätt perspektiv:
Det är lika chockerande som att påven Benedictus XVI skulle ”göra helikoptern” i Peterskyrkan i Rom.
Hela tävlingen badar i mellanmjölk. I princip vartenda land har samtidigt bestämt sig för att låta sig representeras av artister och låtar som vill vara så mesiga och intetsägande som möjligt.
Kul.
Det finns inga spektakulära kalkoner eller lyckliga amatörer som är så usla att de blir underhållande. Det finns inga riktiga ess heller. Allt är ett enda stort fjös.
Första kvalet hade en livlina – Ungerns Kati Wolf. En välförtjänt bögfavorit. Men när det visar sig att hon är lika sevärd som en gipsad fot på scen får kvällens semifinal ett förödande slag i solar plexus.
Trots det hoppas jag att Kati röstas vidare. Ser gärna också att Norges harmlösa och gulliga haba haba samt Azerbajdzjans rara duett klarar sig. Annars blir finalen horribel.
Kom inte dragandes med den ryske skitsnackaren Vorobjov. Han passar bättre som tandkrämsreklam. Nämn inte Finland, för guds skull. Och Portugals shobbidoo må vara en politisk manifestation som tas på allvar i hemlandet – här är bidraget skrattretande.
Hur det går? Ja, säg det.
Det är inte bara jag som är negativ.
Till och med de mest inbitna schlagernördarna suckar och himlar med ögonen när de måste svara på frågorna ”vilka går vidare?” och ”vem vinner?”. Det finns helt enkelt inget att välja på eller engagera sig i. Stämningen är ganska uppgiven.
Äh, det är bara ett sånt år.
Var finns Lordi när man behöver dem?