Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Stella, Estelle

Batman blir aldrig bättre

Markus Larsson förutspår att en fortsättning är dömd att misslyckas

”Batman begins”. ”The dark knight”. ”The dark knight rises”.

Den mörka riddaren har aldrig varit bättre än i Christopher Nolans ­mäktiga filmtrilogi.

Och en eventuell fort­sättning är dömd att misslyckas.

Markus Larsson.

Det finns inget före eller efter.

Det är omöjligt att föreställa sig en Batman-mytologi utan regissören Christopher Nolan.

Och det är ännu svårare att föreställa sig hur någon ska kunna återuppliva sagan i framtiden.

Hur ska det gå till? ”The dark knight trilogy” är serietidningsfilmernas motsvarighet till FC Barcelona på 2000-talet eller Sovjetunionens superfemma i hockey på 80-talet. Genren kan aldrig bli densamma igen. Vissa saker går inte att över­träffa.

I dag är det lätt att glömma att Batman var ett bioskämt innan Christopher Nolan satte sig i förarsätet 2005. Superfåniga ”Batman & Robin” från 1997 – George Clooneys bröstvårtor! Chris O’ Donnells akuta brist på utstrålning! Arnold Schwarzenegger i rollen som isbit! – höll på att döda varumärket.
 

Nolan insåg att han måste ta tillbaka Batman in i skuggorna. Sedan dess har han målat historien i fyra nyanser av svart och presenterat tidernas bästa skurk: Heath Ledgers Jokern.

Superhjältar är ofta underhållande att titta på. Men för att ta ”The avengers” som ett aktuellt exempel – matinéer där stora metallfiskar dyker upp från ett hål i himlen och krossar Manhattan får aldrig samma tyngd som ”The dark knight trilogy”.

Christopher Nolan låter hellre samtiden från nyhetsartiklar och ledarsidor sippra in i handlingen. I ”Batman begins” och ”The dark knight” är det moraliska dilemmat inspirerat av oron efter elfte september.

Hur bekämpar man samvetslösa terrorister? Är alla medel tillåtna?
 

Många har tyckt att ”The dark knight rises” är en kommentar till Occupy Wall Street-rörelsen. Det är ingen slump att Batman och Bane pucklar sönder varandras masker på just Wall Street, men i intervjuer har Christopher Nolan pratat om en mer evig klasskamp mellan fattiga och rika.

Han säger att ”The dark knight rises” bland annat är inspirerad av Charles Dickens roman ”En berättelse om två städer”, som utspelar sig under franska revolutionen.

Revolutioner har skett i alla samhällen i alla tider, så varför inte i ett modernt USA? resonerar han.

Blandningen av popcornunderhållning och intelligent eftertanke, hjärta och hjärna, är hemligheten bakom Nolans framgångar. Likt ”Simpsons” och valfri animerad Pixar-film kan alla som tittar känna sig smarta.
 

Filmhistorien vimlar av usla, tveksamma eller ojämna tredjedelar. ”Rambo III”, ”Gudfadern III”, ”Jedins återkomst”...

”The dark knight rises” tillhör inte den dystra skaran.

Christopher Nolan är trots allt en regissör som visat att han kan bryta vedertagna matinéregler och döda vilken karaktär som helst. Och, tro mig, det dyker inte upp några primitiva nallebjörnar med slangbellor i Gotham.

Finalen innehåller inga ewoker.

Följ ämnen i artikeln