Gripande om hemsk barndom

Jens Peterson

till Svinalängorna

helskärm

DRAMA Den som har läst Susanna Alakoskis starka roman känner igen berättelsen om flickan Leena som växer upp i 1970-talets Ystad med två alkoholiserade föräldrar.

Boken har en styrka i språket och tonen, men Pernilla August lyckas skildra händelserna i drabbande bilder.

Halva filmen är dock ur en annan vinkel. Den vuxna Leena ser sin förfärliga barndom i minnesbilder.

Möter mamman

Allt sätter igång när den i dag lyckligt gifta tvåbarnsmamman får ett telefonsamtal från Ystad om att hennes mamma är döende. Hon lägger på luren och vill inte lyssna. Hennes man tvingar henne dock att åka med honom och barnen och det blir en resa där hon åter ser allt som hände, samtidigt som hon möter den svårt sjuka mamman.

Allt är mycket välspelat och gripande, inte minst av Tehilla Blad som unga Leena. Noomi Rapace imponerar som en överlevare som konfronteras med all ångest hon försökt tiga ihjäl, och Ola Rapace har en övertygande charm som hennes make.

Slående berättat

Ibland är det svårt att förstå den vuxna kvinnans tystnad mot man och barn. Genom minnesbilder får biopubliken se allt det hon inte berättar för sina nära.

Gripande filmatisering som i bilder berättar lika slående som romanen.