Årets stjärnor på slottet: Ett drömgäng
Alla känner igen dem – få vet så mycket om dem
Årets Stjärnor på slottet är på ett sätt ett riktigt drömgäng.
För trots att alla känner igen dem, är de inte uttjatade eller sönderskrivna i media. Och Leif Andrée är något av ett socialt geni, som kan få fart på de flesta diskussioner.
The same diskussion as last year, blommar alltid upp när det avslöjas vilka som blir Stjärnor på slottet i SVT:s populära program, som nu går in på åttonde säsongen.
Bättre eller sämre än tidigare år?
Men något entydigt svar går aldrig att få i förväg. Det handlar mycket om samspel, hur de fungerar ihop som grupp, vad de är nyfikna på hos varandra, hur frispråkiga de vill vara.
Och så är det kanske en smaksak om man vill se folk må bra eller råka i luven på varandra.
Årets gäng har det gemensamt att tv-publiken nog inte vet så förfärligt mycket om dem, egentligen.
Lasse Åberg förknippas förstås främst med sin rollfigur Stig-Helmer i ”Sällskapsresan”-filmerna och med Trazan Apansson och Electric Banana Band. Claes Månsson får nog fortfarande de flesta att tänka på ”Lorry”-gängets humor, trots att det är ett tjugotal år sedan de gjorde tv och film och mer än tio år sedan de gjorde en bejublad scenshow. Malena Ernman är operasångerskan som blev känd för en bred publik när hon vann Melodifestivalen 2009. Maria Lundqvist har gjort massor av färgstarka roller i tv och på film. Leif Andrée ännu fler, plus att han är en veteran från Stockholms fria teatergrupper.
Bara där finns det att ösa berättelser ur, så det räcker och blir över.
Ingen av dem har någonsin fläkt ut sina privatliv i media, även om det är känt att Maria Lundqvist för några år sedan bröt upp från ett långt äktenskap och träffade en ny, mycket yngre, man.
Men Lasse Åberg är så mycket mer än sina filmer. Konstnär, reklamman, Musse Pigg-samlare och museechef. Claes Månsson är något så ovanligt som en skådespelare som glatt hoppar mellan Dramaten och buskis på Vallarnas utomhusteater. Malena Ernman borde rimligtvis ha många historier om livet i den sexistiska operavärlden. Den intensiva Maria Lundqvist är nog svårt att få stopp på, om hon går igång på ett ämne.
Och Leif Andrée, både gammal snudd på elitsimmare och punkrockare, verkar vara något av ett socialt geni. Har man bara stannat till och hälsat när man passerat honom vid en uteservering på Söder i Stockholm, dröjer det inte länge förrän man är indragen i en djup diskussion om precis vad som helst.
Han lär säkert kunna fungera som ”motor” i vid lunch- och middagssamtalen på Bäckaskogs slott. Och bäva månde många, om han släpper lös sina bakom kulisserna-historier…