Robin måste göra en Stenmark igen

Publicerad 2013-05-18

Markus Larsson: Han känns chanslös – men ”Hä ä bar å’ åk”

Och Robin då?

Ja, det kan man verkligen fråga sig.

Markus Larsson i Malmö.

Här i bubblan känns Stjernberg som en tummetott.

Men det gjorde han, på förhand, i Melodifestivalen också.

Sedan vet ni kanske vad som hände.

Robin Stjernberg drog in så mycket luft i lungorna att bröstkorgen nästan lyfte som en ballong och laddade rösten med extra mycket tjut och rätade till slalombrillorna och störtkrukan och tog sats med stavarna som Ingemar Stenmark och... hej, vad det gick.

Det var ett spektakulärt slalomåk mellan fjärde delfinalen i Malmö och ­Andra chansen i Karlstad och Le Grand Finale som inte ens Stig Strand hade kunnat kommentera med lugn och förnumstig röst.

Robin Stjernberg joddlade som Långben, grenslade i första åket och åkte ut och fick en andra chans. Han tog ny fart och höll en tveksam linje mellan portarna i branten och Martin Rolinski jagade som självaste Pirmin Zurbriggen och gjorde ett strålande andra­åk och kom nästan ikapp.

Men till slut blev Stjernberg omkörd av guldmedaljören i Karlstad – Anton ”Alberto Tomba” Edwall – i målhanget.

Finalen ska vi inte ens tala­ om. Ivrigt påhejad av utländska supportrar – ”hepp, hepp, hepp, hepp” – lyckades Stjernberg krascha och volta och få portar i ­ansiktet och åka baklänges och göra Anja ­Pärsons ”säl” före­ sista svängen ändå – ändå! – komma före jätte­favoriten Yohio.

Robin vann Melodifestivalen, trots att han fick över 100 000 ­färre röster än ”den flygande ­japanen” från Sundsvall. ”Hä ä bar å’ åk”, typ. Många expert­kommentatorer behövde plåstras om efteråt och gå i yllemjuk ­terapi hemma hos André Pops.

Och här är vi nu.

Låt oss ­säga så här: det stormar inte riktigt ­lika mycket om Stjernberg i år som det gjorde runt ­Loreen i fjol. Fansen hoppas mest på att Sverige, i egenskap av värdland, kommer ­knipa lite ­poäng här och där och att sluta på en respektabel plats långt ­efter topp­namnen.

Vad jag tror? Robin Stjernberg är antagligen helt chanslös.

Annars surrar det bara i huvudet av trötthet och stress och dålig pop. Det låter Verka Serduchkas ”Dancing lasha tumbai” i skallen. Varje gång jag försöker tänka hör jag bara ett envist ­”sieben, sieben, ai lyu-lyu, ein, zwei, drei – tanzen!”. Om och om och om och om igen.

Försök att tippa då. Lycka till.

Av de nordiska länderna har Danmark, Norge och Finland ­starkare framträdanden och, ­troligtvis, mer gångbara låtar än Stjernberg. Det gör att jag säger som Darin gjorde till en tidning som räknas som Aftonbladets värsta konkurrent:

– Det kommer att gå jättebra för Robin. Han slutar säkert bland de 15 bästa.

Kan bara hålla med.

Sveriges största guldchans är nog Georgien. Och ni vet väl vem som har skrivit Georgiens bidrag? En väldigt känd g-klav från Skövde, Eurovision song contests ”gubben i lådan”, mannen och myten och ­håret:

G:son.

ANNONS

Följ ämnen i artikeln