På gymmen kommer det alltid vara 1996
Det går an att skratta åt ”Nittileaks”.
Deppigare är det att svettig och ofrivilligt slungas tillbaka till 90-talet.
Det händer att jag uppfylls av uppmaningarna i diverse träningsmagasin som säger att MAN MÅSTE variera sin träning.
Om inte kan man bestraffas med evigt sladdrigt gäddhäng eller lår gropigare än en dåligt underhållen skogsväg.
Och det vill jag ju inte.
Så jag går mot gymmet med osäkra steg som bara någon som nyss bokat ett spinningpass för första gången på två år kan ta.
Samtidigt i mitt bakhuvud: ett illavarslande minne från förr pockar på uppmärksamhet, minnet har långt lockigt hår, stor mun och osar 1996 – men det skiter jag i.
Nu ska det cyklas!
I salen sitter jag bredvid en trött kvinna med stripigt hår och en äldre herre i cykelbyxor och specialanpassade skor som klickar fast sig själva i tramporna.
Instruktören har ett neonlinne som framhäver den solariestekta huden och plötsligt är musiken i gång och det ska cyklas raksträcka och HELVETE – nu minns jag plötsligt alldeles klart varför jag slutade gå på de käcka passen som gymmet erbjuder. Hur kunde jag glömma den lilla detaljen att gruppträningarna är en tidsmaskin tillbaka till 90-talet? Att det är E-type minus pyroteknik?
Låt mig klargöra: Jag hatar inte E-type.
Jag kan säkert lyssna på hans efterhängsna refränger men då ska jag vara apfull på efterfest.
Jag vill inte sitta i dagsljus och trampa runt runt och svettas till hans eurodiscosymfonier tillsammans med livströtta småbarnsmammor och män i glansiga cykelbyxor.
Det är inte värdigt.
Cykelklassen fortsätter och någon helt SINNESSJUK tranceversion av Status quos ”Whatever you want” pumpar ur högtalarna. Det är blodigt allvar – nu ska vi PEPPAS av det här. Jag mår dåligt.
I mitt stilla sinne tänker jag: Utanför de här fyra väggarna går utvecklingen framåt. Mjölktetrorna byter förpackning och fransiga mockajackor som var ute för några år sedan blir plötsligt heta. Humordoun Filip & Fredrik gör till och med ett program där de blickar tillbaka till 90-talet och hemma i sofforna sitter vi och skrattar åt frisyrerna, kläderna och musiken.
Men på gruppträningarna på gymmen, där håller man krampaktigt taget.
Där kommer det alltid att vara 1996.
På allvar.