”Så mycket bättre” är Sveriges sjukaste tv
Välkomna till Sveriges sjukaste tv.
Eric Gadd säger det bäst själv i programmet:
”Det är så jävla dumt.”
Och äntligen stod Linnea Henriksson i full riddarrustning och ropade:
”Jag är Brienne af Tarth!”
Åh, som vi har längtat. Vintern är räddad.
Att Brienne af Tarth är en karaktär i ”Game of thrones” sköt nog högt över fler huvuden än Christer Sjögrens.
Programmet spelas in på Gotland så naturligtvis var årets deltagare tvungna att delta i ett hederligt gammalt lajv.
Visby är trots allt Medeltidsveckans hemstad. Och vi tittar fortfarande på ”Så mycket bättre”.
Då spelar det ingen roll att Medeltidsveckan alltid varit ett tungt vägande skäl att klappa igen hela Gotland och sälja ön till Putin. Det är liksom meningen att några mer eller mindre kända människor ska släppa garden och bara vara lite Jon Snow ett tag.
”Det är så jävla dumt” som Eric Gadd sa.
All respekt till Gadd
Christer Sjögren vägrade dock ha på sig en töntig huvudbonad.
Någon måtta får det faktiskt vara.
”Man vill ju inte se ut som en hovnarr”, sa han.
I så fall kan han ju prova att ta av sig manteln också.
Poängen är att artisterna automatiskt blir hovnarrar i ”Så mycket bättre”. Det ingår i kontraktet för att få nå ut till en bred och stor tv-publik.
Kontrasten mellan att Charlotte Perrelli klär ut sig till den onda drottningen Cersei Lannister och Eric Gadds person kunde inte vara större.
Den urbane soulhipstern var, som väntat, helt oförmögen att spela med i teatern.
Flera av hans kommentarer, inklusive alla som var inskrivna i manus för att föra handlingen vidare, lät underbart torra, trötta och lakoniska.
”Ja, det var ju underbart.” ”Har du någon idé?” ”Kul.”
Bortsett från det gav avsnittet en fin inblick i Gadds gärning som soulpionjär. I dag kan det vara svårt att begripa hur radikalt och annorlunda det kunde vara att leka Prince i Sverige. All respekt, verkligen.
Musiken då? Säg det. Je ne sais quoi. Stor var bäst.
I övrigt var det rätt tydligt att programmet inte nödvändigtvis behöver handla om tolkningarna i år. I stället försöker man verkligen hitta tillbaka till de första säsongernas mer obekymrade och varma hä hä och hepp hepp.
Vilket är rätt väg att gå.
Sjögren gjorde en Elvis
Det blev extra tydligt när Christer Sjögren klev upp och dundrade loss i en lössläppt version av Eric Gadds ”My personality”.
Han gick full Elvis. Myskoxen från Värmland fick så mycket feeling att han, antagligen för första gången i karriären, visade långfingret åt kameran.
Ett grandiost frispel. Sverige kan inte vara sig likt efter det.
Med tanke på första avsnittets ”Game of thrones”-tema finns det bara en sak att säga:
Valar morghulis*.
*”Valar morghulis” är en återkommande fras i ”Game of thrones” och betyder ”Alla människor måste dö”.