Carola omvände den lille tysken

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

ATEN

65 procent.

Så mycket skulle Carola ge på första repetitionen.

Dubbla den siffran och ni kommer närmare sanningen.

En liten tysk schlagerentusiast knackar mig på axeln.

Han babblar om hur förträffligt bra Tysklands bidrag är - schlagerfiltrerad låtsascountry - och passar samtidigt på att kritisera Carolas låt.

Den lille tysken älskar La Carola men tycker att själva låten är för svag, för gammeldags, för pampig - helt enkelt för mycket. Den lille tysken höll förgäves tummarna för Andreas Johnson.

Och, visst, på radion är "Invincible" ordinär.

Men på scen brukar numret bli ett episkt monster.

Vilket också sker här.

När fläktarna dånar

i gång låter de som turbinmotorer. Kraften behövs för att Carolas blåa klänning ska kunna bölja - tyget täcker bokstavligt talat hela scengolvet.

Resten är en blåvit explosion av flaggor och enorma tonartshöjningar. Att Carola glömmer vissa textrader - borde inte texten sitta vid det här laget? - och vid ett tillfälle börjar sjunga på svenska stör inte helhetsintrycket. Repetitionen är hennes bästa framträdande sen delfinalen i Göteborg.

Hon får den lille tysken och alla hans vänner att ställa sig upp och vissla och jubla och ropa om att Carola kanske, ändå och trots allt kan vinna.

Tyskarna är långtifrån ensamma.

Det börjar bra.

Carolas presskonferens? Tja, ett nytt svenskt rekord i antalet gånger en människa kan säga "glad" och "fantastiskt".

Under repetitionen säger Carola att hon känner sig som Titanic.

Jo tack.

Alla som höjer blicken och spanar lite längre fram än semifinalen upptäcker att ett gigantiskt isberg tornar upp sig vid horisonten.

Hon heter Anna Vissi.

Markus Larsson