Sylvester Stallone om kritiserade våldet i ”Rambo”: Försöker visa hur hemskt krig är

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD. Sylvester Stallone slaktar halva Mexiko i ”Rambo: Last blood”.

Ändå är det inte staplandet av lik som fått recensenterna att gå i taket.

Det är i stället actionfilmens råa våld.

”Last blood” försöker särskilja sig från föregångarna genom att låta blodstänket forsa”, skriver Newsday.

”Att bevittna slaktandet är fruktansvärt och illamående-framkallande”, anser branschtidningen Variety.

”Efter ett tag känns ”Last blood” mindre som en ny Rambofilm och mer som den senaste delen i ”Texas chainsaw massacre”, tycker The Observer.

Själv tar Stallone uppståndelsen med ro när han i ljus skjorta och mörka byxor håller hov i Beverly Hills.

– Jag försöker bara visa krig som krig verkligen är, säger han.

”Kriget” är i det här fallet den hämnd den gamle Vietnam-veteranen John Rambo utkräver i ”Las blood” efter att en mexikansk drogkartell gett sig på hans nära och kära.

– Det finns Hollywoodvåld. Det är som lättöl, säger Stallone.

– Sen finns det den riktiga drycken.

Den dricks det friskt av i den femte filmen i serien som inleddes för 37 år sedan.

Dödens fält

– Det är brutalt när någon skjuts i ansiktet. Oftast visas det som något litet sår. Men i verkligheten är det hemskt. Så det vi ser här är äkta vara - det som sker när någon träffas av en grovkalibrig kula. Det blir ingenting kvar av personen.

Att ”Last blood” måste vara så rik på detaljer tycker han är självklart – i det här fallet.

–Jag försöker visa hur hemskt krig är, hur den som är med om det aldrig kommer över det. Jag vill inte fejka det.

Stallone uppger att våldet är något av hans varumärke.

– Den som går och ser en Stallonefilm – en Rambofilm - bör vara medveten om att det blir obekvämt när handlingen når dödens fält.

Innan det sker får vi för första gången se en annan sida av Rambo

– Situationen med den adopterade familjen är det närmsta Rambo kommit när det gäller att försöka förstå vad det är att vara mänsklig, att bry sig om någon annan, att älska. När det tas ifrån honom, när det sätts på spel…

Stallone avslutar aldrig meningen. I stället säger han:

– Ibland vet jag inte var min ilska kommer ifrån. Men som skådis försöker jag föreställa mig vad andra personer skulle känna. Och det är på riktigt.

Får mest stryk

– När ingenting finns kvar - när en mans hjärta slitits ut – är det inte en man längre. Då handlar det om rent, primitivt raseri och det är det sista man vill att någon ska drabbas av.

Att ha passerat 70 och fortfarande leva upp till bilden av actionhjälte kostar på.

– Oftast är det jag som får mest stryk på inspelningarna, säger Stallone.

– Det är en bjälke som faller ner eller en gnista som bränner mig. Allt sånt har drabbat mig.

Han skrockar gott.

– Någon dag kommer de att döpa en flygel på sjukhuset efter mig. Den kommer att heta Ramboflygeln (skratt) och ta hand om patienter vars hopp är ute. Det är bara att föra dit det som är kvar av kroppen.

Stallone slog igenom med ”Rocky” 1976. Sex år senare kom ”Rambo”. Inte ens i sin vildaste fantasi trodde han att den hemvändande soldaten skulle leva så länge.

– Den första filmen var ett totalt misslyckande. Den var så dålig. Jag ville köpa tillbaka den och gräva ner den

Noll intresse

När han ser den skeptiska minen, lägger han ut texten.

– Det är sant. Den var för mycket, för lång och jag hade aldrig sett en skådis attackera sitt eget land. Det var därför elva personer nobbade filmen.

Originalet var tre timmar.

– Jag bestämde att vi skulle klippa ner den till 85 minuter. Jag kände att Rambo-filmer skulle vara korta. Det är inte så mycket att förklara. Man fattar vad som pågår.

Ändå imponerade det inte på Hollywood.

– Ingen ville ha den. Ingen ville distribuera den. Det var absolut noll intresse.

Han uppger att de klippte ner den ytterligare, till en trailer på 20 minuter.

– Jag presenterade den för ett rum fullt av främlingar, för distributörer från Polen och Ryssland – bara för att få någon att ta filmen.

Trailern presenterades med orden, ”De bästa 20 minuterna. Själv har jag inte sett en sekund. Det kanske är värsta skiten någonsin”.

– När trailern började tappade jag hakan. Det kändes verkligen att det fungerade.

Hårdhänt test av döttrarnas dejter

Han skrattar gott.

– ”Rambo” hade en hemsk start, men det är egentligen som mitt livs historia. Allt som är dåligt visar sig vara bra.

Med tanke på testosteron-nivån i Stallones filmer är det en smula ironiskt att han privat är omgiven av kvinnor. Tillsammans med hustrun Jennifer Flavin, 51, har de döttrarna Sophia, 23, Sistine, 21 och Scarlet, 17.

– Det jag lärt mig om kvinnor är att jag aldrig kan vinna en diskussion. Jag har aldrig rätt. Varje möbel jag väljer är fel. Men jag har vant mig. Till och med våra hundar är kvinnliga, säger Stallone som har två tidigare äktenskap bakom sig.

När det gäller döttrarnas dejtande är han ”gammeldags”.

– Jag gör en grej jag kallar handkrossar-testet. Jag har väldigt starka nävar. När jag möter någon av döttrarnas dejtar tar jag ett rejält tag om handen och trycker till.

Han säger att killarna aldrig är beredda.

– Jag kan se färgen förändras i deras ansikten. Men de säger inget för de vill inte verka veka. Men jag vet att de aldrig glömmer det (skratt), att de vet vad som gäller.

30 livvakter

Han uppger att han ständigt oroar sig för att de ska råka illa ut.

– Det är inte roligt för dem. De åker ingenstans utan ett spårsystem, ett rep runt midjan, 30 livvakter och en strålkastare (skratt). Jag vet, jag är hemsk.

Allvarligare blir han när han tillfrågas om döttrarna visat intresse av att gå i hans fotspår.

– Ja, men det är inget lätt yrke. Jag har sagt det till dem flera gånger. Det går inte att gå in i det här halvhjärtat. Man måste satsa fullt ut. Dessutom kommer de att få hjärtat krossat gång på gång på gång. De måste vara beredda på att det blir ett helvete.

Med tanke på hans långa och framgångsrika karriär är det inte säkert att de lyssnar till hans varningar.

– Jag vet, men jag rekommenderar det bara om viljan är så stark att de inte kan kontrollera det. Om det bara finns i dem, om de andas det.