Island segrade i ett underhållande och välkommet ingenting
Island vann låtsastävlingen.
Både juryn och tv-tittarna var överens.
Ibland är det kul att Sverige är världens knäppaste schlagerland.
Finns inte mycket att säga om saken.
Det här var inte odödlig tv. Ingen av de inblandande försökte låtsas som det heller.
”Sveriges 12:a” blev snarare ett litet, charmigt och medvetet vykort från tiden då tekniken och resurserna fick det mesta att lika filmad och stel kartong.
Både ”Sveriges 12:a” och uppsnacket ”Inför Eurovision” kommer bli symboler för coronavåren 2020.
Vad tittade vi egentligen på under virusets belägring?
Tja, det här. Ett trivsamt hitte på om en årlig tradition som inte blev av, med alla logiska begränsningar.
Just ”Inför Eurovision” missade målet med flera meter. Går det ens att kalla idén att låta en soffjury babbla under bidragen för ett stolpskott? Det vore ett hån mot landets stolpar. Få andra yrkesgrupper har gjort lika mycket för ungdomsidrotten och folkhälsan utan att röra på sig.
Varmt och välgjort av SVT
Nog för att jag personligen tycker att planlöst pladder kan vara bättre, och säga mer, än majoriteten av bidragen under ett genomsnittligt ESC-år.
Men om man vill ha reaktionsvideor är det fortfarande bättre att titta på Youtube än SVT. Ett public service-program har inte riktigt samma funktion.
”Sveriges 12:a” var något helt annat, ett varmt och välgjort substitut till den inställda finalen i Rotterdam. Programmet hade dessutom en rejäl fördel jämfört med originalet:
Det behövde inte vara över fyra timmar långt.
Tack vare att Edward af Sillén dessutom satt och kommenterade bidragen i ett bås blev skillnaden mot ett vanligt år egentligen försvinnande liten.
Kärleksfulla fingrar
Sillén bidrar med kärlek och kärleksfulla fingrar i bidragens revben. Det finns oerhört mycket att skratta åt i ESC. Ibland är själva poängen inte ens att det ska vara bra. Då riskerar allt att bli en vanlig ”New music Friday”-uppdatering på Spotify.
”Sveriges 12:a” hade, mycket tack vare Sillén, en utmärkt balans mellan allvar, nostalgi och larv. Förutsättningarna gjorde att alla kunde behandla Eurovison Song Contest med den humor och självdistans som tävlingen förtjänar.
Visst, att inte få se de olika numren ”på riktigt” förtar ungefär halva nöjet. Vi kan bara fantisera om hur hårresande, eller i enstaka fall bra, vissa av dem hade varit i verkligheten.
Mycket skulle nog inte ha förändrats ett dugg.
Bulgarien var min favorit
Ryssland lyckades med bedriften att ha det överlägset sämsta och på ett vrickat sätt roligaste numret. Island hade varit de stora segerfavoriterna, i alla fall fram till att rösterna började redovisas. Malta hade säkert knyckt flera poäng från The Mamas.
Och Bulgariens ballad var bäst, den ledsna tjejen som sjöng Billie Eilish-karaoke på en parkbänk.
Tanken med ”Sveriges 12:a” var att göra ett kärleksbrev till ESC. Det här var en engångsgrej.
Finns dock en viss risk att det blir en liknande repris nästa år.
Det går inte att räkna med något längre.
