Destiny's Child

De äter hela tiden. De har en megahit som handlar om överlevnad. De säljer plattor så in i bomben. Puls har träffat Destiny's Child.

”Thank you to all of you who made it through bad relationships, health issues, discrimination, being abused, death of a loved one, loss of a friend, not being popular, low self-esteem, growing up poor, physical limitations, finances, job loss, pain and suffering, drugs and alcohol, sadness, loneliness” and survived. You are Survivors.”

All bra musik handlar

om att överleva.

Överleva svek och sorger, överleva i en värld som ständigt ställer för höga krav på dig, eller bara överleva vardagens tristess och monotoni.

Det är därför Destiny's Childs låt ”Survivor” kanske är den bästa singel som släppts på 2000-talet.

Jag kan inte minnas när jag senast hörde en låt som är så fullkomligt sprängfylld av livslust, revansch, återkomst, av att resa sig ur det svåra, av att överleva.

Hur djupt ner i skiten du än befinner dig så kommer ”Survivor” att ta dig upp. Det är en låt som bara ger en fet smocka i magen på allt och alla som försöker trampa på dig.

Det är den allra bästa singeln hittills från vår tids största r'n'b-grupp Destiny's Child.

Det är också titeln på deras nya, tredje, album. En bra titel av många anledningar. Det är inte bara ett catchy och samtida ord (”Survivor” är ju den amerikanska motsvarighteten till ”Expedition: Robinson”), det är även en titel som vänder upp och ner på all kritik om att Destiny's Child ”röstat ut” sina medlemmar, och, framför allt, det ringar in alla Destiny's Child-fans, varenda en av dem, som alldeles särskilda människor - överlevare.

När Beyoncé Knowles, världens snyggaste tjej, försiktigt ber om uppmärksamhet, då tystnar hela världen och lyssnar på vad hon har att säga: Alla som någonsin känt sig svikna och ensamma, alla som någonsin behövt kämpa för att överleva dagen, den här skivan är för er. Tryck på play och känn er starkare.

Det har hänt en del sedan Destiny's Child senast var i Stockholm.

De bor numera på Grand Hotel, där bara de finaste artisterna får bo, och utanför står klungor av tonåringar och väntar på att få en skymt av tjejerna. Gruppens andra album ”The writing”s on the wall” har sålt 15 miljoner exemplar världen över.

De är störst, bäst och vackrast. De behöver inte längre sjunga om att de tagit sig från the hood och klarar sig so good, för det vet alla redan. Destiny's Child handlar inte längre om att bevisa något, utan mer om att befästa en position som världens just nu största och bästa popgrupp.

Kelly Rowland, Beyoncé (alltid i mitten) och Michelle Williams sitter mittemot mig i en soffa och bläddrar irriterat igenom dagens schema och suckar över hur stressigt allt är. Kelly och Michelle håller i varsin väska med jättemycket Iman-smink och bättrar maniskt på pudret på sina kinder, då de just fått veta att det snart är dags för fotografering.

Beyoncé vill ha något att äta. Jag får veta att de äter jättemycket och ofta. De ser inte ut att göra det. Kelly undrar om det finns isbitar. Hon gillar att sitta och tugga på is.

- Som att äta godis fast inte onyttigt, säger hon.

Era senaste två singlar, ”Independent woman” och ”Survivor”, har verkligen blivit kampsånger för många tjejer.

- Ja, det är fantastiskt kul, vi har fått så mycket positiv respons från våra fans. Men med ”Survivor” försöker vi nå ut till alla, inte bara tjejer. LL Cool J hörde till exempel av sig och sa ”hey, ”Survivor” är som berättelsen om mitt liv, det handlar om mig, jag är en survivor!” Det är coolt att alla gillar den, säger Kelly.

Stämmer det att ni kom på titeln som ett skämt om vem som ska bli sist ”utröstad” ur Destiny's Child?

- Ja, precis. Alla muttrade om att Destiny's Child är precis som tv-serien ”Survivor”, en efter en blir utröstad och vem ska bli sist kvar? Så jag tänkte, varför inte vända det här till något positivt? Och det gjorde jag, det blev en sång om att överleva i stället, säger Beyoncé.

Har ni kollat på tv-programmet?

- Faktiskt inte, vi hinner aldrig se på tv. Men vi vet ju vad det går ut på, alla pratar om det i USA, säger Kelly.

Visste ni att det var i Sverige som programmet började sändas?

- Nej, det hade jag ingen aning om! Visste du det, Beyonce? Coolt, säger Kelly.

Så, vad är det svåraste Destiny's Child har överlevt?

- Att få ett skivkontrakt. Det tog så otroligt lång tid. Det fick oss att inse att man kan få vänta länge på bra saker, för Gud låter oss vänta tills vi är redo. Vi var så himla otåliga. När ska vi få släppa skivor? När ska vi resa jorden runt och uppträda? Och nu är vi här, säger Beyoncé.

Men för er personligen, vad har varit svårast att genomlida?

- Att hitta en balans mellan jobb och privatliv. Just nu är 99 procent av mitt liv arbete. När man inte har tid att vila kan man inte uppskatta allt det man kämpat för att få. Samtidigt drivs man hela tiden av en stress att det inte alltid kommer att vara så här. Det kommer en dag då allt detta kan vara borta, och mitt schema inte alls är så fullspäckat som nu, säger Beyoncé.

Vad vill ni göra när ni får tid över?

- Åka till Miami! Bara ligga på stranden och titta på havet och låtsas att vi inte är Destiny's Child, säger Beyoncé.

Vad är det som är så jobbigt med att vara Destiny's Child?

- Ju större vi blir, desto mer blir vi en måltavla för avundsjuka, missnöje och hat. Alla vill snacka skit om oss, skriva skit om oss. Vi får inget privatliv. Det är svårt att veta vilka som är ens vänner, för 99 procent av alla man träffar är bara ute efter något annat, säger Beyoncé.

Tycker ni att mediabilden av er stämmer?

- Det finns alltid de som förvränger och överdriver och gör oss smaskigare eller elakare, men ärligt talat, det ger oss bara inspiration att skriva fler låtar. Jag vill tacka alla som snackat skit om oss, alla som försökt sänka oss, för det var ni som fick mig att skriva ”Survivor”, säger Beyoncé.

- Och hittills har den gett oss en hel del pengar, så tack, ge mig mer, säger Kelly.

Ni har inte varit så snälla mot de medlemmar som slutat i Destiny's Child.

- Vi har aldrig sagt något dåligt om dem, säger Beyoncé.

Ni har kallat dem lata, oseriösa och tondöva.

- Vi har aldrig sagt något om dem som inte är sant. Jag har aldrig kallat dem lata, det där har överdrivits av tidningarna. Vi är väldigt framgångsrika, vi behöver inte hålla på och säga negativa saker om folk, säger Beyoncé.

- Och dessutom, hallå, det var typ fem videor sedan de var med. Det var mer än ett år sedan, det är dags att gå vidare, säger Michelle.

Men i alla intervjuer verkar det som om du, Beyoncé, bestämmer allt i Destiny's Child.

- Det är för att tidningarna inte vet ett dugg om Destiny's Child. De känner inte mig, de vet inte hur vi arbetar. När någon är framgångsrik börjar alla leta efter skandaler, och det är väl det enda de kan komma på om Destiny's Child, för vi gör verkligen aldrig något taskigt mot någon, säger Beyoncé.

Okej, men ge mig ett bevis för att det inte är du som är chefen då.

- Det behöver jag inte. Michelle vet det och Kelly vet det.

- Ja, säger Kelly.

- Mhm, säger Michelle.

Förra vintern lämnade

LaTavia Roberson och LeToya Luckett Destiny's Child. Om de blev sparkade eller sa upp sig självmant har aldrig blivit tydligt, men Beyoncé vill uppenbarligen bara dra ett streck över hela historien. De två tjejerna var barndomsvänner till henne, och hon berättar att separationen var så jobbig att hon numera bara vill förtränga det.

I den biografi som skickas ut till media i samband med att skivan ”Survivor” släpps, nämns inte ens de tidigare medlemmarna. Det berättas stolt om alla framgångar, men om gruppens tillkomst står det bara ”Led by founding members Beyoncé Knowles and Kelly Rowland, Destiny's Child burst onto the music scene in 1997 with the multiplatinum #1 single ”No, no, no”. Michelle Williams joined the group in February 2000”.

Jahapp. Vinnaren skriver historieböckerna.

Och det är ju ganska uppenbart vem vinnaren i Destiny's Childs lilla ”Robinson”-tävling är. Långt efter att Destiny's Child upphört kommer Beyoncé att fortsätta ge ut skivor, spela in filmer och skriva låtar, som den 2000-talets Diana Ross hon faktiskt är.

”I won't compromise my christianity” sjunger ni i ”Survivor”. Har ni inte tvingats göra det för att komma dit ni är i dag?

- Nej. Det skulle vi aldrig göra, säger Beyoncé.

Gud är er högsta prioritet, högre än Destiny's Child?

- Gud är högre än allt. Allt som vi har fått har vi honom att tacka för, säger Michelle.

- Vår kamp för att komma hit hade inte varit möjlig utan Gud. Att Destiny's Child finns här i dag är ett mirakel, och om vi någonsin hade kompromissat med Gud så hade vi inte varit här.

Går ni fortfarande i kyrkan varje söndag?

- Ja, om vi är hemma i Houston. När vi är ute och reser får vi göra annat för att känna Guds närvaro, säger Kelly.

Skulle ni kunna ha en pojkvän som inte var troende?

- Nej, jag skulle inte kunna ha det. Om han inte gick i kyrkan skulle jag se till att vi gick i kyrkan, säger Michelle.

- Jag vill inte omge mig med personer som får mig att tappa fokus från Gud, säger Beyoncé.

Har någon av er pojkvän nu?

- Nä. Vi är singlar alla tre, säger Beyoncé.

Saknar ni inte det?

- Jo. Verkligen. Det blir så ensamt. Jag saknar någon att ringa godnatt när man är ute på turné. Men vi kommer nog att överleva tills vi hittar varsin pojkvän, säger Beyoncé.

Vad är ni ute efter då?

- En kille som är förstående, har en egen vilja och egna målsättningar i livet. Någon som accepterar mig som jag är och kan leva med att jag är bortrest i tre månader och umgås med Michael Jordan och D'Angelo, säger Beyoncé.

- Och det är viktigt att han respekterar sin mamma. Man får veta mycket om en kille genom att se hur han behandlar sin mamma. Om han inte visar henne respekt, respekterar han antagligen inte några andra kvinnor heller, säger Kelly.

- Men det där funkar inte på alla killar va? säger Michelle.

- Nä, okej då... Men åtta av tio, säger Kelly och skrattar.

Det finns ingen anledning

att bli besviken på Destiny's Childs nya album. I stället för att göra en regelrätt uppföljare till toksuccén ”The writing's on the wall”, där de jobbade med den absoluta eliten av moderna soulproducenter och låtskrivare ( Wyclef, Rodney Jerkins, Timbaland, Missy), har de på ”Survivor” nästan uteslutande jobbat med färska namn (talanger som Anthony Dent och Rapture Stewart).

- Vi har bara jobbat med en superproducent på den här skivan och det är hon som sitter här bredvid mig, säger Kelly och knuffar till Beyoncé.

- Åh, sugar, sluta med det där, säger Beyoncé och ser faktiskt generad ut.

Finns det något hot mot ett fjärde album med Destiny's Child?

- Nej. Världen kan ju gå under, men inget annat. Relationen mellan oss tre är så oerhört stark. Vi älskar varandra innerligt, säger Beyoncé.

Hon är 19 år och skriver världens bästa r'n'b-låtar. Hon är verkligen en independent woman och det spelar egentligen ingen roll om det bara är en image eller inte.

För det finns ingen musik i dag som är lika viktig för världens alla tjejer, för LL Cool J och kanske för mig, som Destiny's Child.

Martin Gelin