Nej, Oprah Winfrey bör inte bli nästa president
Oprah Winfrey som amerikansk president?
Vänta lite nu.
Ingen behöver ett bevis till på att vi lever i en mental och populistisk istid.
Om du heter Oprah Winfrey räcker det att tala lite på en måttligt betydelsefull firmafest för att adlas till presidentkandidat i USA.
Det går fort 2018.
Winfreys Golden Globe-succé är resultatet av att Donald Trump har haft världens mäktigaste ämbete i ett år.
Det var ett tag sedan ett amerikanskt tal om humanism och medkänsla dominerade pressens nyhetsbevakning och spreds över världen med viral kraft.
Det har bara gått ett år, men det känns redan som om Barack Obama aldrig hände. Det har bara gått ett år, och längtan efter anständiga ord och åsikter är enorm.
Oprah Winfrey blev som en stor tröstande kram, en tillfällig motvikt till dårskapen som just nu ockuperar Vita huset.
Det var också ett lysande tal. Manuset hade platsat i de två första, och bästa, säsongerna av tv-serien ”Vita huset”.
Men när politiskt sakkunniga personer här och utomlands genast måste ta Oprah Winfreys chanser som eventuell presidentkandidat på allvar får det direktsända Hollywood-minglet i Kalifornien en tveksam eftersmak.
Att en person saknar politiska erfarenheter, eller har sina rötter i nöjesbranschen, är naturligtvis inget hinder för att bli amerikansk president. Den logiska invändningen har The Donald och Ronald Reagan trollat bort.
Dessutom går det inte att underskatta symbolvärdet i att en svart kvinna får sitta i ovala rummet. Winfreys klassresa från sin fattiga och våldsamma bakgrund till världens första svarta kvinnliga miljardär och, förmodligen, tidernas mest framgångsrika ”tänk positivt”-ambassadör är också ett svårslaget exempel på den individuella amerikanska drömmen.
Men det är en sak att hålla tal inför likasinnade på Golden Globe-galan och något helt annat att bedriva en valkampanj. Det är inte säkert att Oprah kan hålla samma berömvärt vassa ton om feminism och rasfrågan som i söndags om hon vill vinna. Precis som Barack Obama kan hon tyvärr behöva tona ner retoriken i ett land där rasismen är strukturell och makten är vit.
Men framför allt är Oprahs tal ett tecken på att kändiskap och rikedom håller på att underminera traditionell politik.
Tv-stjärnan skulle vara ännu en representant utan politiska meriter.
Hon skulle vara ännu ett exempel på en person från elitens mäktigaste filterbubbla – den rikaste procenten av jordens befolkning. Hon skulle bekräfta bilden av att den viktigaste förutsättningen för att få status och makt är att vara berömd och tät.
Hon är en del av en kändisfixerad populism där underhållning är viktigare än yrkespolitiker, forskare, juridik och vetenskap.
Som filantrop, skådespelare, folkbildare och tv-stjärna kan Oprah Winfrey fortsätta att göra stor skillnad.
Men hon är kanske inte den ledare som USA och resten av världen behöver.