Persbrandt är filmvärldens Djordjic
Två stora biopremiärer väcker bisarra tankar.
Hur känner Mikael Persbrandt inför att vara skådespeleriets Bojan Djordjic?
Vad handlar David Hellenius och Peter Magnussons filmsnack om?
De tjatiga stridsscener mellan dvärgar, alver, orcher, vättar och Gud fan och hans moster och som känns som att de aldrig ska ta slut i ”Hobbit: Femhäraslaget”, gör att ens tankar far iväg för att man över huvud taget ska stå ut.
Av Mikael Persbrandt som Beorn ser jag ingenting. Andra påstår sig ha sett honom i någon sekund.
Och jag tänker plötsligt på Bojan Djordjic. 32-åringen rundar nu av sin fotbollskarriär i Indien. Supertalangen som aldrig riktigt blommade fullt ut. Tillhörde Manchester Uniteds A-trupp ett par år, men fick bara göra ett inhopp på en kvart i Premier League.
Persbrandt tillbringade månader på Nya Zeeland på inspelningen av ett av alla tiders största filmprojekt. Det blev bara ett par minuter i andra filmen. Vad han tycker om att nu vara bortklippt vet vi inte, för han är som uppslukad av jorden efter ett havererat filmfestivalbesök i Tallin och inställda föreställningar av ”Dödsdansen” på hans egen teater.
Känner han sig som Bojan Djordjic? Vet han vem det är?
Peter Magnusson gjorde välförtjänt braksuccé som manusförfattare och huvudrollsinnehavare i ”Sommaren med Göran” (2009) och ”En gång i Phuket” (2011). Humorpolaren David Hellenius skötte sig utmärkt i två biroller.
I år brakfloppade Magnusson med ”Tillbaka till Bromma” och ”10 000 timmar”. Sedan dess har han legat lågt.
Nu gör Hellenius huvudrollen i juldagens stora premiär, romantiska komedin ”Micke & Veronica”. Som i och för sig fungerar ännu bättre som svart komedi om en dysfunktionell familj, men det är en annan sak …
Peter Magnusson gör här en föga intressant biroll.
Oj, vad man skulle vilja vara en fluga på väggen när de båda diskuterar med- och motgångar i filmbranschen …