Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Kärleks- jakten slutar aldrig

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-11-13

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

NEW YORK

Glöm inte bort att varje gång du ser en vacker kvinna så finns det någonstans en man som är dödstrött på att ligga med henne.

Cynism och romantik.

Aldrig har det varit större.

Det är så lätt att kyssas en natt i Financial district när skyskraporna tittar på och motorvägen lyssnar på avstånd och hon är vacker som Brooklyn Bridge.

Men svårare att backa upp det dagen efter.

- Du vet, jag vill ha en riktig pojkvän. En kille som är där hela tiden. Sa hon.

- Samma sak vill jag. Men du är inte hon, tyvärr. Sa jag.

Moderna män och moderna kvinnor är inte gjorda för varandra.

De seglar för vinden i guccitrasor och längtar, åtrår, gråter men hamnen finns inget gemensamt sjökort till. När en har hittat rätt är den andra vilse på samma plats. Så olyckligt.

Nyinspelningen av grabbfilmen "Alfie" är inget vidare, men har poänger gällande det moderna citykärlekslivet. Inte för att så mycket har förändrats från 1966-originalet med Michael Caine, mer än att det inte är så okej numera att kalla kvinnor för "det" och att kvinnor blivit lika frivola som män och att allt är mer komplicerat.

Jude Laws urstilige Alfie bor på Manhattan, åker vespa, har heta trånga kostymer och en fyra, fem brudar han ligger med. Men han är livrädd för att "let the love in", som gamle Mick Jagger sjunger på soundtracket.

När Marisa Tomei säger "I love you" fryser Alfie i panik men svarar sedan: "Oh, thank you honey" och Marisa får helspel. Hon hoppades och trodde. Men han spelade "åh tack"-kortet. Aj. Inget är jobbigare än att inte kunna svara på de där orden "jag älskar dig". Förutom att inte höra dem tillbaka, kanske.

Inte heller duger Sienna Miller (som på riktigt är ihop med Jude). Sienna är trendy, rolig, smart, råsnygg, vild som vinden men för alkat skitig och Alfie orkar inte med trassel.

Att släppa in kärleken. Så tidlöst längtande modernt men omöjligare än någonsin. Jakten på perfekt tar aldrig slut.

Alla som tittar på tv och ser på tidningsbilder av retuscherad skönhet vet att romantik är granne med cynism.

- Vi lutar oss mot en fasad, säger Jude Law (den riktige, skådespelaren, inte "Alfie"). Vi säger: "Jag har så fina kläder. Jag ligger med vackra kvinnor. Varför är jag inte lycklig?" Vi är besatta av hur andra ser ut och hur vi ser ut.

Jude försöker nog förklara att man ska se bortom det ytliga.

Men, det är just det som den moderna mannen och kvinnan gör.

Det är själva förbannelsen. Både ytan och innehållet måste vara perfekt, numer. Puh. Snacka om besvärligt.

Men så måste det vara. Jag är på Alfies sida. En sann romantiker väntar på en kärlek som håller för alltid. Inga halvmessyrer.

Den här stan är tvärtom. Här bestämmer sig tjocka plånböcker och silikonbröst för att vara lyckliga tillsammans.

Bara i New York, barn, bara i New York.

Fredrik Virtanen

Följ ämnen i artikeln