Göteborg värmer mitt nostalgihjärta
GÖTEBORG. Så har 35:e upplagan av Skandinaviens största filmfestival dragit igång.
Tjuvstart i går, när Alexander Payne var här och visade sin fantastiska Oscarfavorit ”The descendants”.
Mer om filmen och en intervju med Hollywood-regissören finns på annan plats i Nöjesbladet.
Annars är det som vanligt kyliga vindar kring festivalens hjärta, biografen Draken vid Järntorget. Göteborgsvädret rår ingen på. Känner ändå alltid en nostalgisk och rätt häftig värme kring allt jag har upplevt här.
När Gunnar Karlsson (numera genrechef för drama och film på SVT) och Göran Bjelkendahl drog igång festivalen 1979 såldes 3 000 biljetter till 17 filmer. En biograf, Kåren. Själv sov jag på soffan hos Gunnar Rehlin, då filmskribent på GT.
Nu är det 429 filmer från 80 länder. Tio biografer med 17 salonger. En miljon kronor i pris till bästa nordiska film. Över 30 000 besökare som köper över 130 000 biljetter. Ett 40-tal seminarier, fester, klubbar, utställningar. Varje kväll samlas många av de nästan 2 000 personerna från filmbranschen och media för mingel, skvaller och ”analyser” i Hotel Rivertons skybar.
Axel Peterséns ”Avalon” är invigningsfilm i kväll. Johannes Brost gör sitt livs roll. Det är som att alla hans erfarenheter, med- och motgångar, har präglat hans gestaltning av filmens festprisse och nattklubbsägare.
En annan make over står Josephine Bornebusch för. Mest känd som ”Mickan” i TV 4:s komediserie ”Solsidan”. Hon är makalöst bra som en kvinna som desperat vill ha barn i Lisa James Larssons ”Liv, lust & längtan”.
Den vinner Novellfilmspriset och visas i SVT på lördag kväll, om jag vore enväldig jury.
En som alltid brukar synas på festivalen är förre kulturministern Leif Pagrotsky (S). Frågade honom på Guldbaggegalan om rätt film vann.
– Det kvittar, alla tre nominerade hade ju anknytning till Göteborg.
Så talar en sann lokalpatriot …