Det är omöjligt att märka bort sexism
Tv-serierna ”True detective”, ”Banshee” och filmen ”Wolf of Wall street” är briljanta.
Men samtidigt pinsamma.
Sexism-skämskudden måste fram.
Jag ska inte hyckla och påstå att nakna kroppar på film och tv saknar underhållningsvärde.
Men omotiverade, explicita och porrfilmsestetiska sexsekvenser är främst genanta. Samma jobbiga känsla som om mamma och pappa satt bredvid och tittade, fast här skäms jag över regissören.
Är serien dålig är det enkelt, då är det bara att stänga av. Är den bra är det mer komplicerat. Det är som med homofob reggae eller rasistiska stereotyper i en deckare.
”True detective” (C More/HBO Nordic) var en mästerlig tv-serie men kvinnorollerna, de få som fanns (bortsett från alla prostituerade i minimala biroller), var uselt skrivna och chauvinistiskt filmade.
Att Woody Harrelson var otrogen behövde visas, men behövdes – verkligen – flera oändliga minuter långa sexscener med fokus på tuttar? Det blev löjeväckande grabbigt och plumpt. Vad håller HBO på med? Att seriens tema är en mörk mansvärld med kvinnor och barn som perifera offer är ingen ursäkt för att skapa kassa biroller.
I ett avsnitt dök ”Banshee”-skådespelerskan Lili Simmons upp och fyllde samma funktion, att i en lika omotiverat lång porrfilmsscen vara naken, sexig och ligga med Woody. Den manliga blicken var oomkullrunkelig.
”Banshee” (CMore/HBO Nordic), en otroligt bra tv-serie, förstör för sig själv på samma vis med helt omotiverade porrfilmsscener.
I Martin Scorseses biofilm ”Wolf of Wall street” var sexscenerna inte omotiverade – filmen handlar ju om hur grisig bedragaren Jordan Belforts liv var – men kritiken mot hur Scorsese filmade kvinnokroppar var motiverad. Och naturligtvis fick vi inte se Leonardo DiCaprios snorre.
Det finns sedan nyligen ett slags feministisk A-märkning för filmer på fyra Folkets hus och parker-biografer i Sverige.
A-märket har inget med kvalitet att göra, inte med sexism heller. Det är lätt att få ett A, det räcker att ”två kvinnor med namn pratar med varandra om någonting annat än män” i en scen. Många porrfilmer klarar Bechdeltestet, däremot få Oscarsnominerade filmer.
Jag skulle mer behöva ett, säg, SK-märke. S för sexism, K för kvalitet med betydelsen:
”Denna tv-serie eller film innehåller gubbsjuka scener som reducerar kvinnor till objekt och förstärker kvinnans underordning i samhället men resten av innehållet är så in i helsicke bra att du inte kan sluta titta, och vi förlåter dig eftersom KRAV-märkning av konst strider mot konstens hela idé”.
Äh, det går ju inte heller.
Stämplar och märkningar är inte lösningen. Viktigare är att långsiktigt och på djupet jobba för bättre film och tv och för att fler produktioner av kvinnor ska se dagens ljus. Kvinnor skriver manus, regisserar och producerar.
Som av en händelse brukar vi oftare slippa genant sexism då.