Det sämsta genrepet – på många många år

Markus Larsson

Vilka artister som har mest att förlora­ i kväll?

Ena artisten börjar på ”Y”.

Den andra slutar på ”... zou”.

Tänker på Yohios debutalbum ”Break the border”.

Man kan tänka på den ett tag. ­Utan att bli ett dugg klokare.

Skivan är en underlig miso­soppa, en svårsmält och slarvig irrfärd genom lång rad av smaklösheter.

Det kan vara det sämsta och minst genomtänkta som en ­etablerad artist har släppt de senaste åren. ­Tyvärr, bör väl tilläggas.

Om Johio Rehn kunde hitta musik som var lika spektakulär som sin image – hans magnifika uppfinning Yohio – skulle det gå att ta honom på ­större allvar.

Yohio behövs. Det finns ­alldeles för få svenska och coola och normbrytande pop­stjärnor som vill och kan bära upp en klänning i ”Skavlan”. Och ­alldeles för många deltagare i ”Paradise ­hotel”.

Yohio presenterade sig i Melodifestivalen i fjol. Och i år är det väl ­meningen att han ska ­fnysa sig vidare till final.

Och precis som i fjol är själva ­låten ... okej. Kalla det gärna för fjösrock für alle.

Under veckan har det verkat som om ­Yohios repetitioner har badat i blekmedel. Vita ­servetter skulle lätt ha kunnat göra ett färgstarkare intryck. Han har, på sedvanligt ­manér, behandlat allt med en slapp handled.

Men sedan, inför generalrepetitionens publik, växer han flera meter. Det ser ut som om draken Smaug fått barn med en fjäril. Gör han om det fram­trädandet i kväll lär sockerpuffen jonglera med sina med­tävlare.

Yohio är beroende av en framgång här. Var ska hans karriär annars ta vägen hemma i Sverige? Har han råd att misslyckas? Har han fortfarande en lika stor och hängiven ­publik?

Tittar i skrivande stund på den ­risigaste, längsta och pinsammaste generalrepetitionen som SVT har gjort på många många många år. Inget sitter. Några kommer få ­lägga sig sent och gnissla tänder.

Det är lite svårt att sortera ­intrycken.

Men den andra förhands­favoriten är såklart Helena ­Paparizou. Rå Eurovision-kraft, rakt igenom. Numret är visserligen inte lika ­imponerande i tv-rutan som i arenan, men någon måtta får det vara. Klass ska premieras. Men det är som med Yohio – var ska ­hennes svenska karriär ta ­vägen om hon slutar, säg, femma?

Omskrivna Linus Svenning, som sjunger en ballad om sin döde­ bror, måste ta något ­stärkande inför direktsändningen. På gen­repet är han så nervös att rösten­ låter som kaustiksoda. Det ­fräter i öronen.

Och visst kan sång och dansmannen Alvaro­ ­Estrella, som vill ha ”boom-boom” överallt ­utom i sovrummet, jucka sig upp bland De Fyra. Och visst kan även ­Ellen Benediktson godnatt­visa över­raska.

Ballader om svår-­flörtade fåglar ska kanske inte ­underskattas.