Hans texter är filmhistoria
Nöjesbladets filmjournalist Joni Nykänen minns Roger Ebert
Filmkritikern Roger Ebert, 70, är död.
För de allra flesta svenskar betyder de orden ingenting.
Men för många av oss som har följt honom är det en stor förlust.
Veckovis har nya och engagerande recensioner dykt upp på sajten Rogerebert.com och i tidningen Chicago Sun-Times. På kuppen blev han nästan lika rik och berömd som filmstjärnorna han skrev om.
Trots att Ebert förlorade talförmågan och drabbades av cancer flera gånger om kämpade han vidare. För att det han älskade att göra var att se film. Att skriva om film.
Eftersom han varit så produktiv under sina 46 år som kritiker på Chicago Sun-Times lämnar han efter sig en skatt, en gigantisk databas med recensioner. I samtliga texter är han personlig på bara det sätt som han kunde vara. Ofta är filmkritik något man konsumerar snabbt och kastar bort. Men Eberts texter har ett längre liv än så.
Texterna är redan nu på sätt och vis filmhistoria.
På hans blogg har man kunnat följa hans kamp mot cancern i närbild. Det har varit rörande att se hur sjukdomen stulit hans röst och gjort gett honom ett oigenkännligt utseende. Hjärnan har arbetat vidare på precis samma sätt som förut. Det finns dock en och annan som hävdat att han blev mer frikostig med betygen efter att ha överlevt en komplicerad operation 2006.
Under många år har Ebert jobbat på en lista över de bästa filmerna ("Great movies"). Siffran stannar på omkring 400. I tidningen “Sight and sound” listade han sina favoritfilmer 2012. “Aguirre - Guds vrede”, “Apocalypse now”, “Citizen Kane”, “Tree of life”, “La dolce vita”, “The general”, “Tjuren från Bronx”, “2001: ett rymdäventyr”, “Tokyo story” och “Studie i brott”. Det är egentligen inte en lista som helt representerar hans smak. Han kunde även älska spektakel som “Stjärnornas krig” nästan lika högt.
Nu har han tystnat. Det kommer att kännas tomt.