Ullevi är sig likt – få kvinnor står på scen
Publicerad 2013-06-08
GÖTEBORG. På festivalen Summerburst är dj:s både superstjärnor och ljudkuliss till ett studentflaksfestande utan morgondag.
Någonting har hänt med mansrockens högborg som Bruce Springsteen gjorde sitt bästa för att punktera redan 1985.
Ullevi har fyllts av 23 000 färgglada shorts.
När sommarens festivaldöd redan skördat två offer – Siesta och Peace & Love – lockar Summerburst 100 000 personer i Göteborg och Stockholm. Med internationella förlagor som brittiska Creamfields symboliserar den explosionen av kommersiell house i Sverige.
Men en sak är fortfarande sig lik på Ullevi. Avsaknaden av kvinnor på scen. Dj:n och producenten Le Fleur är ensam tjej bland sjutton akter.
Sanna Engdahl, som hon egentligen heter, får finna sig i att spela på en eftermiddagsekande arena för dudes som hellre leker med sponsrade senilsnoddar än lyssnar på hennes DIY-dansmusik i skarven mellan house och techno. Det är synd för Le Fleur är en av festivalens intressantaste akter.
Antoine AN21 Josefsson hälsas däremot som rockstjärna när han kommer ut på scenen i bikerjacka och välansat skägg. Han är lillebror till Swedish House Mafias Steve Angello. Det syns och hörs. När AN21 droppar och fyrar av fyrverkerier mot en ljusblå himmel hoppar senilsnoddarna sida vid sida med ivrigt Instagram-fotande tjejgäng.
Konceptet att förvandla en fotbollsarena till superklubb är lika enkelt som framgångsrikt. Men vill Summerburst vara en angelägenhet för oss som gillar ny spännande musik mer än att chilla i Comviq-tältet, räcker inte ännu en slentrianbokning av David Guetta.