Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Mikael, Mikaela

Obama dök aldrig upp – bara Bossen

Allt är mitt fel.

Jag lurar två unga, idealistiska norrmän att åka till Philly på  ett valmöte med idolen Barack Obama 

Och så får de bara se Bruce Springsteen...

Springsteen kom ensam.

Jag borde  veta bättre, men när jag läser i ett pressmeddelande att Bruce Springsteen ska kampanja för Obama i Philadelphia får jag för mig att rockstjärnan och presidentkandidaten kommer att uppträda tillsammans.

Sen störtar jag inte bara själv mot the City of brotherly love. Jag får med mig Gelinas också. Och lyckas dessutom hetsa upp mina ämbetsbröder på norska systertidningen VG, foto-Thomas och Anders Giaever.

Det är där det blir lite...besvärande.

Anders råkar nämligen ha två tonårssöner och som så många i samma ålder på den här kontinenten älskar de Barack Obama. Nu kan de, eftersom avståndet från New York är så beskedligt, äntligen följa med pappa på en jobbresa som har med idolen att göra och upprymdheten  i bilen ner längs New Jersey Turnpike rapporteras vara stor.

Redan när vi kommer fram till scenen, mitt på Benjamin Franklin Parkway, förstår jag dock att det är nåt som är fishy.

Vi pressjönsar underkastas nämligen ingen särskilt rigorös säkerhetskontroll och att något sådant skulle kunna inträffa när en presidentkandidat ska hålla anförande är lika sannolikt som att Soon-Yi Previn skulle låta Scarlett Johansson sova över hemma hos Woody när hon själv är bortrest.

Men modet  i det svensk-norska lägret hålls ändå uppe. ”Jodå, han kommer”, försäkrar Gelinas. ”Det blir mer security senare”, instämmer foto-Thomas. Och två ivriga ynglingar från Oslo köper varsin klatschig ”Yes we can”-t-shirt 

Men när eventet börjar nån timme senare visar det sig att mina misstankar har bäring.

Vi får inte se någon presidentkandidat.

Bara en boss.

För egen del klagar jag inte. Jag tycker det är väldigt trevligt att höra Springsteen framföra akustiska versioner av exempelvis ”Promised land”, ”Thunder road” och ”The ghost of Tom Joad”.

Men upplevelsen förstörs något av de anklagande blickar jag tydligt känner i ryggen, utsända av två unga män som satt sig vid ett bord längst bak i pressinhägnaden och inte kan tro att det är sant att en svenskjävel lurat dem att slösa bort en solig lördag på en gammal New Jersey-gubbe med akustisk gitarr.

Följ ämnen i artikeln