Följ med på Anders & Sandras stora dag

De träffades en regnig augustikväll under ett paraply. Två år senare, nygifta i en ljusbeige cab, delar de paraply igen.

Ett lyckoregn föll över Sandra Bergfors och Anders Ohlssons bröllopsdag.

Aftonbladet Brud & bröllop var med

– från nervös slipsknytning till discodans i rosa neonljus.

Ljudet av prasslande klänningstyg när de hundra bröllopsgästerna reser sig i bänkraderna. Klockorna ringer och kyrkporten öppnas. Längst fram i kyrkan står brudgummen med blicken förväntansfullt fäst rakt framför sig.

Efter några evighetslånga sekunder skymtar något vitt i dörröppningen. Klockorna slutar ringa och pampigt orgelspel tar vid. In kommer den vackra bruden arm i arm med sin far. Tätt bakom går brudtärnorna i korta aprikosa klänningar, svarta naglar och höga klackar.

Sakta skrider de fram genom altargången till tonerna av Mendelssohns högtidliga bröllopsmarsch. Sandra och Anders strålar mot varandra när de möts framme vid altaret. De vänder sig mot prästen Ma Oftedal. Det är lördagen den 24 juli och dagen brudparet planerat för i månader är äntligen här.

Först hade de bara tänkt dra i väg någonstans. Till en vacker strand eller Las Vegas. 

– Men sen insåg vi att det var många som inte ville missa vårt bröllop, och kände att det vore härligt att dra ihop alla, säger Anders. 

Det är två veckor kvar tills Anders och Sandra ska blir herr och fru Kamlin. De ville ta ett nytt namn och det blev Anders farmors flicknamn. Matbordet i den nyrenoverade tvåan är överbelamrat av bröllopsprylar. Planeringen har pågått i drygt ett halvår. Lugnt i början. Mer hetsigt mot slutet.

– Vi hade ju ingen aning om hur man gjorde. Men det finns en massa bra guider på internet. Där får man tips på vad man ska tänka på. Som att boka kyrka i tid, säger Anders.

Valet föll på Brännkyrka kyrka i Älvsjö i södra Stockholm, bara ett kvarter från Sandras föräldrahem. Alldeles intill finns en festlokal tillräckligt stor för de hundra gästerna.

De träffades för två år sedan. Då var Anders nyinflyttad i lägenheten där de bor tillsammans nu. Han hade två sol­stolar att sitta i och en plastlåda som bord. 

– På vår första riktiga dejt satt vi på Anders lilla madrass bakom solstolarna. Den dejten pågick i två dygn. Sen har det bara fortsatt. Vi har alltid haft roligt tillsammans och kunnat prata om allt, säger Sandra.  

Ända sedan den där regniga lördagskvällen i augusti 2008.

Sandra hade precis hoppat ut ur taxin med sina tjejkompisar när regnet började vräka ner. Längst bak i krogkön stod Anders med en kompis. De hade ett paraply som de delade med tjejerna. Köandet tog tid men det gjorde inte så mycket. I alla fall inte för Anders och Sandra. 

– Jag tror att det är ödet. Första gången jag såg Sandra tänkte jag ”Shit, det här är den snyggaste tjejen jag någonsin har sett!”. Så snygg att jag nästan inte vågade prata med henne, säger Anders. 

– Nej, det gjorde du inte heller?… inflikar Sandra och ler.

Men efter den där kvällen bytte de nummer, började dejta och blev så småningom ett par. De tillbringade så mycket tid de kunde med varandra och våren 2009 flyttade de ihop i Anders lägenhet. 

På halvårsdagen, 6 juni 2009, gick Anders ner på knä på balkongen. Bland bubbel och stearinljus i sommarnatten fick han ett ja från sin Sandra. 

– Jag hade aldrig velat gifta mig innan jag träffade Anders. Men nu kändes det bara så himla rätt, säger hon.

Klockan är halv elva på förmiddagen, lördagen den 24 juli. En leende Sandra öppnar dörren till lägenheten. Den här gången är inte Anders här. I stället har hon sällskap av sina bästa vänner, tillika dagens brudtärnor, Johanna Klasa och lillasyster Emeli Bergfors.

Alla tre var med och gjorde i ordning festlokalen till sent i går kväll. Tillsammans har vänner och bekanta byggt en bar, ett dansgolv, satt upp tyger och draperier, ljud– och ljusanordningar och 150 vita heliumballonger i taket. När allt var klart åkte Anders hem med sina best men medan Sandra tog med sig sina brudtärnor hem till sig. Hon är förvånad över att hon lyckades sova tills klockan ringde.

– Men jag var väl så trött. Jag har inte varit nervös, men nu börjar jag bli, säger Sandra.

Samtidigt har brudgummen och hans två best men, barndomsvännen Jimmy Nellbro och arbetskompisen Thomas Lindberg, vaknat i Thomas lägenhet på Södermalm. De går tvärs över gatan för att köpa pizza. Thomas och Jimmy är lite nervösa inför dagens uppdrag. Men Anders är lugn som en filbunke. Listan över allt som skulle göras inför bröllopet är äntligen avprickad och han kan slappna av. 

– Resten är utanför min makt. Det jag hade tänkt fixa är gjort. Det känns overkligt, man får nästan nypa sig i armen och påminna sig själv om att leva i nuet. 

En och en halv timme före vigseln svänger en ljusbeige Cabriolet upp utanför Thomas lägenhet. Det är dags för killarna att bege sig mot kyrkan. En stund senare stannar en grön Lincoln Continental hos tjejerna i Sundbyberg. Regnet smattrar mot bilrutorna när de åker mot kyrkan i Älvsjö.

Hand i hand framför altaret lovar Sandra och Anders varandra kärlek i nöd och lust inför de drygt hundra bröllopsgästerna. Det är knäpptyst i kyrkan. Stämningen är laddad. Det är fjärilar i magen, kärlek och vackra, stora ord som berör. Paret utbyter kärlekslöften, trär ringarna på varandras fingrar och Ma Oftedal förklarar dem man och hustru.

De alldeles nygifta vänder sig sakta om. Det lyser om dem när de står vända mot gästerna och orgelläktaren. Där uppe står Anders ståtliga mamma, tillika operasångerska, och sjunger den kända folkvisan ”Jag vet en dejlig rosa”. Det är mäktigt. Då och då ger Sandra och Anders varandra lyckliga, tindrande blickar. När sången tystnar vill applåderna aldrig ta slut.

Sandra och Anders går ut ur kyrkan med breda leenden till tonerna av Beatles ”All you need is love”. Utanför blandas regndropparna med såpbubblorna gästerna blåser mot paret. Alla vill kramas med de nygifta. Och det får de också, tills brudparet försvinner i väg i caben med skramlande tomburkar i släptåg.

Några timmar senare har mörkret lagt sig utanför bröllopsfesten i Park Folkets hus. Regnet öser ner. Luften är rå och kylig. Aldrig har kontrasterna varit tydligare. Innanför väggarna är varenda millimeter fylld av värme och kärlek. Vackra tal avlöser varandra. Tårar och skratt. Känslorna svämmar över kring de vackert dukade middagsborden.

– Allt känns så bra, men nästan lite surrealistiskt. Som en saga, på ett bra sätt, säger en rödkindad och tagen Sandra.

Hon har precis fått höra Anders sjunga Kentlåten ”Utan dina andetag” för henne. Inte ett öga var torrt. Allra minst Sandras. Nu njuter en nöjd Anders av att bara umgås med vänner och släktingar.

– Det känns så skönt nu! Det har varit en helt perfekt dag, och lätt värt besväret innan, säger han.

När klockan slår elva tystnar sorlet i middagssalen. De maffiga silverdraperierna dras undan från scenen. Ur röken träder den vitklädda Sandra långsamt fram. Anders går fram och bjuder upp henne. Den här gången är det inte han själv, utan Carolina Wallin Pérez, som framför den smäktande balladversionen av ”Utan dina andetag”.

De dansar en känsloladdad tryckare. Snart kommer fler danspar upp på scenen och gör dem sällskap. Efter några minuter står Anders och Sandra längst fram på scenkanten med ett böljande dansgolv bakom sig.

När de sista lugna tonerna har ebbat ut bryter DJ Kim Bauer av med takter omöjliga att stå still till. Det märks att det är ett par som gillar fest som gifter sig.

De bestämde tidigt att de inte skulle lämna bröllopsfesten tidigare än gästerna utan ta den klassiska hotellnatten med efterföljande resa dagen efter i stället. Sandra och Anders ville dansa med vännerna hela natten.

Och det gör de också – dansanta hits som Carolas ”Mickey” och Herreys ”Diggi-lo diggi-ley” avlöser varandra.

Natten är fortfarande ung och det ser ut att bli precis den oförglömliga fest de hade hoppats på. Samtidigt fortsätter regnet att ösa ner utanför. Det var någon som sa att det betyder lycka. En bra början på ett liv tillsammans.