Fansen är rökta om inget händer

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Dyra andrahandsbiljetter kommer inte att

försvinna.

Men effekten av den organiserade svarta börshandeln måste dämpas.

En skarpare lagstiftning kan reparera

branschens trovärdighet.

Om biljettproblemet vore enkelt skulle det redan ha varit löst.

Problem som uppstår när pengar och moral blandas samman är sällan enkla.

På ett sätt handlar det om en liten prinicp som resten av ekonomin – och i förlängningen hela samhället – vilar på:

Tillgång och efterfrågan.

När det gäller konserter med de allra största rock- och popartisterna har tillgången jämt varit förbannat mycket mindre än efterfrågan. Det har alltid varit en kamp att få se The Rolling Stones eller U2. Eller det senaste och hetaste namnet som spelar nere på storstadsklubben på fredag.

En skarpare lagstiftning, som

exempelvis går ut på att man inte får sälja vidare biljetter till ett högre pris än inköpspriset, är i teorin ett

angrepp på hur ett kapitalistiskt samhälle värderar sina produkter.

Ska inte sällsynta saker som många vill ha automatiskt få kosta mer?

I fallet konsertbiljetter är Thomas Bodströms, Leif Pagrotskys och Eva Sonidssons svar – nej.

Ur en annan synvinkel är det svårt att jämföra populära sport- och konsertevenemang med en flaska vin.

Den storskaliga ockerförsäljningen gör att fansen

är rökta redan innan de ställer sig i kö eller slår på

datorn. Det har gått så långt att företag kan börja annonsera för attraktiva andrahandsbiljetter redan innan de släppts. Samtidigt passar företagen gärna på att höja biljetternas pris med 300 procent.

Mellanskillnaden är hajarnas marknad. Fansen hostar upp pengar som varken artister eller konsertarrangörer ser skymten av. Och ju effektivare hajarna blir, desto färre biljetter får publiken dela på. Åtminstone om de vill betala samma pris som faktiskt står på biljetten. Det är en absurd situation.

Ingen vill ha det så här. Alla är medvetna om problemet. Ändå händer det ingenting.

Och de som förlorar är, som vanligt, fans med låg lön.

Jag är ingen förbudsivrare. Men för att branschen ska kunna sanera sig själv kan det krävas en lagändring. Just nu ser jag ingen annan lösning.

Om inget händer kommer sport och musik att bli en ännu större och obehagligare klassfråga än det redan är i dag.