Neville får tiden att stanna - och jag bryter samman
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-09-04
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
NEW YORK
Plötsligt står Aaron Neville på scenen och sjunger Randy Newmans "Louisiana 1927" med en inlevelse jag inte tror jag någonsin hört någonstans tidigare.
Den det inte brister för just då är ingen riktig människa.
Det är välgörenhetsgala på NBC och en rad artister från det skövlade, traumatiserade, torterade New Orleans - och från det lika skövlade Mississippi - sjunger sina hjärtan ur kroppen.
Faith Hill och Harry Connick Jr har aldrig varit ens i närheten av lika hudlösa framträdanden.
Men det är Aaron Neville som får tiden att stanna.
Denne gigant, själve patriarken i familjen Neville - kungligheter i Big Easy - berör djupt med sin blotta röst även i normala fall.
När han nu kramar ur sig den makalösa "Louisiana 1927" har han hela den gångna veckans apokalyps i stämbanden.
"Louisiana, Louisiana, they"re tryin" to wash us "way, they"re tryin" to wash us "way. Louisiana, Louisiana, they"re trying to wash us "way, they"re tryin" to wash us "way"", sjunger han - och allt det ofattbara lidande som just nu hemsöker den älskade hemstaten blir verkligen synligt.
Det är omöjligt att se och höra utan att bryta samman.
Just nu känns det som att jag aldrig bevittnat ett starkare framträdande.
Ingen förtjänar att behöva vara med om naturkatastrofer, men att det här skulle drabba just invånarna i New Orleans"det är extra orättvist.
Det är de vänligaste, gladaste, godaste och mest generösa människor man överhuvudtaget kan stöta på.
Nu har de bara skräck och trauma och misär.
Anders Osborne befinner sig i alla fall i säkerhet.
Han är inte bara något så unikt som en gotlänning som lyckats bli en tung profil på den lokala scenen i musik-mekkat New Orleans.
Han är faktiskt den femte svensken som haft en Billboard-etta.
Enligt officiell statistik är det bara Björn Skifs, ABBA, Ace of Base och Roxette som lyckats med den bedriften, men countrystjärnan Tim McGraws inspelning av Osbornes "Watch the wind blow by" nådde faktiskt förstaplatsen ifjol.
Dr John, Fats Domino, Allen Toussaint, medlemmarna i Dirty Dozen Brass Band, alla medlemmar i Neville Brothers, Snooks Eaglin, den tidigare saknade Irma Thomas, Clarence "Frogman" Henry, den fantastiske Troy "Trombone Shorty" Andrews, Clarence "Gatemouth" Brown, Trent Reznor, Marcia Ball och medlemmarna i Rebirth Brass Band har också överlevt.
Däremot har ingen ännu hört från Eddie Bo, Huey "Piano" Smith eller Box Tops- och Big Star-legenden Alex Chilton, som tydligen vägrade att lämna sitt hem
i det nu helt översvämmade 9th ward och varit saknad alltsedan stormen drog in.
Det är mycket nedslående.
Som den här veckan får det aldrig bli igen.