Han gjorde cool konst av trams
När Beastie Boys valdes in i Rock and roll Hall of fame i april saknades Adam Yauch på scen.
Nu är han saknad för alltid.
Hiphop har, precis som alla andra genrer, många pionjärer.
Men det råder ingen tvekan om att Beastie Boys var en av de första och största.
Adam ”MCA” Yauch bildade gruppen 1981. Vid sidan av honom skulle Michael ”Mike D” Diamond och Adam ”Ad-Rock” Horowitz bli de mest inflytelserika medlemmarna.
Debutalbumet ”Licensed to ill” från 1986 var inte bara det första hiphopalbumet som toppade amerikanska albumlistan. Det är också 80-talets mest sålda hiphopskiva.
Hur tre vita snorungar som gillade punk och hardcore kunde bli respekterade hiphopartister är anmärkningsvärt i sig. Men det är över huvud taget svårt att mäta och uppskatta hur stort inflytande gruppens bästa skivor – ”Paul’s boutique” (1989), ”Check your head” (1992), ”Ill communication” (1994) – har haft på popmusik i allmänhet.
Beastie Boys visade hur stor frihet som finns i två vinylspelare, några mikrofoner och en sampler som hämtar stoff från hela musikhistorien. Allt var tillåtet. Alla genrer fick plats och kunde svänga. Bara fantasin satte gränserna.
Precis som The Clash före dem var Beastie Boys en jukebox där gränsen mellan svart och vit kultur scratchades bort.
Beastie Boys presenterade metal för hiphopkidsen – Kerry King från Slayer spelade gitarr på singeln ”No sleep till Brooklyn” – och Public Enemy för rockglinen. Ofta i en och samma låt.
Framför allt gjorde de cool konst av trams. Få namn har mixat in humor och ironi lika ledigt och framgångsrikt i sin musik.
Titta på musikvideon till ”Sabotage”. Titta på mustascherna och hur medlemmarna glider över bilhuvar. Det var och är en av de fem bästa videorna som visats på MTV.
När amerikanska tidningen Rolling Stone recenserade ”Licensed to ill” 1986 löd rubriken:
”Tre idioter skapar ett mästerverk”.
Men 2012 skulle följande rubrik vara bättre:
”Tre idioter skrev musikhistoria.”
Med betoning på skrev. Nu är hiphopmusikens tre musketörer bara två.