Intensiv jakt efter guldkorn i Cannes

Läs Jens Petersons krönika

Se alla filmvännerna rusa fram på gatorna.

Ständigt på jakt efter nya bioupplevelser.

Drivna av skräcken att missa det bästa.

Jag började torsdagen den 17 maj med att se en film som tävlar i Cannes. Klockan 08.30 startade ”De rouille et d’os”, av Jaques Audiard som gjorde ”En profet”. Dramat följer en man som är säkerhetsvakt och boxare och ska ta hand om sin femårige son.

”Rost och ben” blir det om man översätter den franska titeln, men den kunde hetat ”Små och stora olyckor” eller ”Händelser vid vatten”. Väldigt tunga händelser. Blod och våld.

Två omtumlande timmar inledde torsdagen.

Dagen avslutades med österrikaren Ulrich Seidls nya, ”Paradis: Kärlek”. Den startade klockan 22 och ­slutade vid midnatt.

Denna torsdag visades 182 filmer på Cannesfestivalen.

Många av dem ingår i det som kallas marknaden, där bolag från hela världen köper och säljer filmer av varandra. De visningarna är endast för den branschen.

Men även vi filmjournalister har mycket att välja mellan. Sex olika viktiga filmer pressvisades, många andra visningar att ta ställning till.

Det gäller att välja. Och pussla ihop det med intervjuerna som ska göras. Ibland chansa.
 

Filmerna visas vid flera tillfällen, så det gäller att lyssna av suset på stan för att märka vilka det pratas om. Den vanligaste repliken i Cannes är ”har du sett något bra?”.

Och ja, det har börjat bra. Jag tyckte mycket om Wes Andersons ”Moonrise kingdom”. I de allra sista sekunderna avslöjas varför filmen har den titeln.

Den franska filmen var också stark, även om den inte når upp till ”En profet”. Marion Cotillard har den kvinnliga ­huvudrollen, som tränare av späckhuggare på ett marinland i Antibes. Tidigt i filmen händer något som gör att hon blir skadad.

Med hjälp av digitala specialeffekter lyckas filmmakarna få amputationen att verka otroligt realistisk. En nervig berättelse med otålig kamera. En del verkar hata filmen. Det är så med känslostormar.

Bra musik tycker jag, med låtar av bland andra Bon Iver och Bruce Springsteen. Cotillard är mycket närvarande och trovärdig. Kan vara en kandidat för skådespelarpris.

Men det är långt kvar än. Nu väntar en helg med flera filmer som ser ut att kunna vara de storverk vi alla rusar runt och letar efter.

Aftonbladets
bloggar

ANNONS

Följ ämnen i artikeln