2011 - ett dåligt år för svensk film
En dagen imponerade Tintin med den nyaste filmtekniken.
Nästa kom en svartvit stumfilm som gav bioårets största leende.
Ett par av de bästa filmerna jag såg får svensk biopremiär 2012. Svartvita stumfilmen ”The artist” var årets utropstecken. ”The descendants” visar än en gång hur bra regissören Alexander Payne är. Och George Clooney.
Biobesöken i Sverige till och med november var 14,9 miljoner. 2011 lär hamna i nivå med 2010, det vill säga ett typiskt mellanår. Det är endast år med exceptionella publiksucceer, modell ”Sagan om ringen” eller Millennium, som siffrorna påverkas. En enda film kan göra stor skillnad.
Ingen film fick i år över en miljon besökare. Så här ser de senaste årens besökssiffror ut:
18, 1 miljoner (2001), 18,2 (2002), 18,1 (2003), 16,6 (2004), 14,6 (2005), 15,3 (2006), 14,9 (2007), 15,3 (2008) 17,3 (2009), 15,8 (2010).
Svensk film hade svårt att nå biopubliken. Två av förra årets premiärer, ”Svinalängorna” och ”Änglagård 3”, hade bra publiksiffror i år, men av de filmer som kom 2011 var det bara ”Jägarna 2” som gick riktigt bra. Endast den och ”Hur många lingon finns det i världen” nådde över 300 000 besökare.
Svenska filminstitutet gav extra pengar för sommarbio och satsade på ”Kronjuvelerna”. Den lockade ändå inte många.
I övrigt: Colin Firth och ”The king’s speech” blev både kritik- och publikframgång. Det var den värd.
”The trip” gav andra engelska bilder. Bäst i långa versionen.
Natalie Portman imponerade stort i ”Black swan”, men sågs sedan i bleka ”No strings attached” och ”Your highness”.
Årets snällaste: Nalle Puhs film – nya äventyr i sjumilaskogen.
Motion capture-kung: Andy Serkis i ”Tintin” och ”Apornas planet”.
Starkaste finalen: ”Harry Potter och dödsrelikerna del 2.”
Årets bästa. Och snyggaste: ”Tinker tailor soldier spy.”