Hjelt kramar ur papparollen allt
Publicerad 2013-10-07
Igenkänningsfaktorn är nog rekordhög.
Men det är mer Henrik Hjelts framförande, än texten i sig, som gör ”Pappan” till en underhållande monolog.
Undertiteln är ”En humoristisk föreställning om konsten att vara pappa”.
Och precis som när islänningen Bjarni Haukur Thorsson tacklade mansrollen i ”Grottmannen” (2007), som Brasse Brännström gjorde känd i Sverige, är han i ”Pappan” bra på att göra dramatik av allt vad det innebär att bli eller vara pappa.
Han får med precis allt. Från köp av barnvagn, numera en slags markering av vilken typ av människa man är, vilken samhällsklass man tillhör, till hur stressad man kan känna sig när man står och letar efter blöjor i handbagaget ombord på ett flygplan med en skrikande bebis i famnen.
Rekordhög igenkänningsfaktor, alltså, och av det lilla försnack jag snappade upp i salongen, var nog en majoritet av publiken relativt nyblivna föräldrar.
Förutsägbart
Så det blir många skratt och ett ständigt igenkänningsfnissande mest hela tiden.
Samtidigt gör det faktum att Thorsson betar av allting kring papparollen i tämligen kronologisk ordning, att texten i sig blir lite förutsägbar. Men Henrik Hjelt lyfter den, verkligen. Säkert har han petat in egna erfarenheter också.
Det börjar med ett bildkollage på honom och hans fru (komikern Annika Andersson). Vi får höra om med- och motgångar i relationen. Sedan kommer barnet och då sitter, står och går Henrik Hjelt omkring på scenen och berättar hur livet plötsligt vänds upp och ned.
Spelar också hustru
Han har väldigt bra publikkontakt. Kliver obehindrat in och ut ur rollen som pappan, men är också ofta hustrun, en läkare eller någon annan person.
Monologen i sig är inte banbrytande. Men Henrik Hjelt kramar ur så mycket humor det går ur den.