Tv-recension: Drabbande om barnmord i Atlanta

En 40 år gammal mordhistoria med många lösa trådar har fått en mastig HBO-dokumentär. Vänta er inga lösningar eller oväntade vändningar, men väl en välgjord och drabbande skildring av en djup tragedi.

1979–1981 mördades minst 28 fattiga svarta barn och ungdomar i Atlanta. Myndigheterna reagerade först yrvaket, men efter en intensiv jakt greps till slut en ung man vid namn Wayne Williams. Han dömdes till livstids fängelse för två av morden medan resten av utredningarna lades ned. Men bevisen mot Williams var skakiga, och många anser att han är oskyldig och att morden fortfarande är ouppklarade.

Om den här härvan handlar HBO-dokumentären "Atlanta's missing and murdered: The lost children" – och det är en riktigt jobbig historia. Det är plågsamt att se intervjuer med mammor som förlorat sina barn, och när det första polisfotografiet på en död pojke dyker upp i rutan blir det extra tydligt. Det här är inte rysmysig true crime-underhållning, ingen kittlande seriemördarjakt att liva upp karantänen med i några timmar. Det är en skildring av en djup tragedi och kanske en rättsskandal med rasistiska förtecken, som 40 år senare fortfarande är ett öppet sår för ett helt samhälle.

Det är också det som är styrkan med serien. Den är en berörande berättelse om offrens familjer och deras kamp för upprättelse. Man får också en förståelse för de djupa spår som morden satt hos Atlantas afroamerikanska invånare och för deras ofta välgrundade misstro mot polis och makthavare.

Är Williams ett monster med 28 liv på sitt samvete? Eller var det i själva verket Ku Klux Klan och pedofiler som låg bakom morden medan Williams användes som en syndabock för att kväsa rasmotsättningar efter påtryckningar från Ronald Reagan? Eller ligger sanningen någonstans mittemellan?

Vi blir egentligen inte så mycket klokare – och det är en annan av seriens styrkor. Det är ingen partsinlaga. Även om mammor och aktivister har ett visst företräde får de poliser och FBI-agenter som jobbade med fallet bra med utrymme. De hanteras med förståelse och får argumentera väl för Williams skuld. Över huvud taget finns här en bra balans mellan sorgen och ilskan respektive en saklig redogörelse för morden, polisarbetet, bevisen och det rättsliga efterspelet.

Och liksom alla bra dokumentärer sätter "Atlanta's missing and murdered: The lost children" saken i sitt sammanhang och förmedlar en större berättelse om samhället där händelserna utspelas.