Skäringer om utmattningen: ”skadad av stress”
Publicerad 2016-10-03
Den sjukdomsdrabbade skådespelaren Mia Skäringer, 39, hyllas nu på sociala medier för sin text om utbrändhet och kraven som kvinnor har på sig.
– Hon ska lämna, jobba, hämta, handla, lyssna, diska, trösta, bära, föda, städa, förstå, tvätta, älska, laga mat, skratta, resa, vara smal, snygg, se lite kåt ut och betala alla räkningar, skriver Skäringer på Facebook.
Inspelningen av TV4:s ”Ack, Värmland” är uppskjuten och skådespelaren Mia Skäringer kommer inte att medverka i ”Hundraettåringen som smet från notan och försvann”.
I början av augusti kunde Nöjesbladet berätta att Mia Skäringer var sjukskriven och lider av utmattningssyndrom.
– Sorgligt att inte kunna vara med, sa Mia Skäringer till Nöjesbladet då.
”Inuti tomhet. Inuti panik”
Nu berättar skådespelaren om sjukdomen i ett långt inlägg på Facebook som har, i skrivande stund, gillats 22 000 gånger, och inleds med texten: ”En sång för alla dom som brann upp”.
”Det kommer en dag i hennes liv då hon inte förmår bedra sig själv längre. En sällsam gråt utan ände. En dag utan slöjor. Då solen lyser igenom märg och ben, då regnet smattrar mot hjärtat. Varje droppe så tung att köttet dallrar och jorden skälver. Nollpunkten. Ansikte som grimaserar i invanda förväntade uttryck. Inuti tomhet. Inuti panik. Som att gå på rutin. Säga det som förväntas. Flina utan ögon. Det finns ingen hellre stans hon vill vara men här står hon inte ut. Hon håller på att utplåna sig själv. I drivor av snö”, skriver Skäringer.
”Automatiken dör”
Hon beskriver hur varje samtal med omgivningen innebär en ansträngning.
”Automatiken dör. Allt blir manuellt. Hjärnan är så långsam. Så trött. Så skadad av stress. Ljuden ekar och hugger som knivar i hennes sida. Tankarna låter sig inte översättas i ord. Hon vet inte vad hennes bekanta heter. Eller vart hon bor. Hon lever i en bubbla utanpå den stora bubblan. Och någonstans ropar alla på henne. Människor som bara pratar”, fortsätter hon.
Hon avslutar inlägget med att skriva om den svåra vägen tillbaka:
”Och hon gråter tårarna mänskligheten inte har tid att gråta. Känner känslorna ingen annan har tid att känna. Kallas sjuk. Deprimerad. Utbränd. Men tänk om det är så att hon faktiskt är den friskaste av oss alla. Bara det att hon inte vet om det själv ännu.”