300 myggbett – efter första natten i träsket
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-03-21
Läkare fick tillkallas efter bara en dag i det ogästvänliga träsket
Träsket gjorde ”Robinson”-deltagarna sjuka och såriga.
Josephine Myrén blev matförgiftad redan andra dagen, kaskadkräktes och fick läkarhjälp.
– Jag trodde att jag skulle dö, säger hon.
I kvällens avsnitt av ”Robinson” visades kort den sjuka deltagaren Josephine Myrén, 38. Hon låg i lägret och klagade över illamående.
Sanningen var att hon blivit matförgiftad.
– Jag blev plötsligt jättesjuk. Jag hade ätit ett par ostron från träsket – de var väl giftiga av all lera och skit, säger hon.
Hela dagen var hon illamående och kräktes konstant.
”Trodde jag skulle dö”
– Jag spydde och spydde. Överallt. Och det var bara palmhjärta som kom upp för det var det enda jag hade i magen, säger hon.
Efter ett tag blev Josephine snurrig av vätskebrist.
– Jag bara låg utslagen, jag trodde jag skulle dö, säger hon.
Då tillkallades läkare. Ett team kom och kontrollerade om det var någon fara för Josephines liv eller om hon kunde stanna på ön.
– De gav mig vätskeersättning och pratade med mig. Efter ett tag kvicknade jag till, säger hon.
”Riktigt obehagligt”
Även Erik Rydberg började må dåligt redan andra dagen. Han var också uttorkad och blev snurrig och yrade.
– Jag hade inga salter i kroppen och hade druckit alldeles för lite. Jag var alldeles borta, det var riktigt obehagligt, berättar han.
Förutom magproblem och vätskebrist som drabbade flera av deltagarna de första dagarna var sår och insektsbett ett stort problem.
– Vi skar oss om fötterna – sår som aldrig läkte eftersom man aldrig var torr. Och såren blev aldrig rena eftersom det inte fanns något rent vatten att tvätta sig i, berättar Erik Blomqvist.
– Jag hade stora sår i händerna efter macheten, de blev variga och slogs upp hela tiden, berättar Beatrice Karlsson.
Hade 300 bett efter första natten
Angela Monroe var den som hade flest myggbett efter första natten.
– Jag hade över 300 bett när jag vaknade på morgonen. De andra kallade mig för spetälskemonstret för att jag var alldeles rödprickig, berättar hon.
I fredags samlades deltagarna och pressen och såg första avsnittet tillsammans. Efteråt var deltagarna nöjda – förutom att de tyckte att träsket var förskönat.
– Ingen kan förstå stanken, hur vi frös konstant, regnet som öste ner hela tiden och hur det inte gick att sova mer än en halvtimme åt gången på det stenhårda blöta kalla lägergolvet. säger Michel Berendji.
– Ingen som inte var där kommer någonsin förstå hur vidrigt det var. Vi försöker berätta, men det måste upplevas, säger Ellenor Pierre.