Vansinnesfesten når till en ny nivå
Publicerad 2013-06-16
Eskapistisk extas. Det är Summerbursts självklara raison d’être.
Men festivalen har sina skamfläckar.
Himlen bara öppnar sig. Som om heaven’s got a plan for you. Ett skyfall inte olikt sekunden då dj:n släpper upp alla reglar, droppar refrängen och låter basen skölja över stadion.
Ett house-regn, om ni så vill.
De där palmerna som skänkte en så behaglig Ibiza-illusion på västkusten förra helgen ser plötsligt malplacerade och frusna ut. Publiken skulle kunna göra samma sak. Men i stället har regnet samma uppviglande effekt som den välgroomade hitmaskinen Alessos crescendon. Vansinnesfesten når nästa nivå.
Festivalen vilar ju på grundpelaren att morgondagen bör behandlas med minsta möjliga respekt. Det känns med andra ord inte särskilt Summerburst 2013 att ängslas över en förkylning.
Här är ögonblicket när vi tillsammans glömmer allt utom nuet, det enda som räknas. Det är det ögonblicket vi betalar för att få uppleva på repeat. Om du inte är en av dem som köpt ett eget tält med snittar på vip-hyllan.
Kastsystemet som råder där är ungefär lika tidsenligt som det faktum att kvinnorna på festivalen är ålande kroppsstrumpor på podier i stället för stjärnor på scenen. Det är inte coolt någonstans.
Och Summerburst har mer att jobba på om de vill vara en modern affär för alla så kallade music lovers. Inför nästa sommar borde Stureplansgruppens bokare förlägga sin kickoff på Stockholmsklubben Trädgården.
Vad jag tar med mig från årets upplaga är den klassiska skönheten i att lyssna på house tillsammans under en och samma bit himmel.