Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ragnar, Ragna

Bredd & kvalitet – men vi saknar en ledarhund

Publicerad 2012-11-20

Det ser aldrig särskilt spännande ut på förhand.

Tävlingen börjar först när man får höra musiken.

Men var är ledarhunden?

Markus Larsson, nöjeskrönikör.

Som sagt:

Det går inte att säga så mycket ännu eftersom bara halva startfältet har presenterats.

Men det finns vissa tendenser.

Antalet äldre och folkkära ansikten – namn som vissa gärna kallar för ”riktiga artister” – verkar fler än vanligt. Likaså mängden debutanter i tävlingen.

Och man hittar redan några glädjeämnen från en galax långt, långt bort från ­Melodifestivalen.

Anna Järvinen, som skulle ha varit med i vintras, ställer upp nästa år i stället. Låten är skriven av snillet Björn Olsson som bland annat ligger bakom några av Håkan Hellströms finaste­ melodier samt Martin ­Elisson från Hästpojken. Har Melodifestivalen någonsin ­varit lika indie?

Dessutom tar eletronicadandyn Jay-Jay Johansson klivet in i mainstreamfesternas Colosseum. Och Rikard Wolff sjunger i sin tur en låt av den, publikt sett, underskattade låtskrivaren och ­artisten Tomas Andersson Wij.

Däremot är det inte ett dugg förvånande att hårdrockaren Joacim Cans från Hammerfall deltar. Efter succén i ”Körslaget” var det bara en tidsfråga.

Redan nu går det att spela på vilka som går vidare från nästa års två första delfinaler. Fjolårets snurrsprätt David Lindgren har givetvis låga odds. Frågan är vilket partytrick han använder 2013? Ska han rotera på armbågen med en dolk i munnen?

Bredden och kvaliteten tycks på förhand vara den ­bästa någonsin. Det saknas dock en ledarhund, en jätte­favorit som höjer tävlingspulsen, någon som både vill vinna och visa upp sig.

Men efter Loreen kanske det inte behövs ett The Ark, en Eric Saade eller en Carola.

Sverige är direktkvalificerade i Eurovisionfinalen. Hur det påverkar spänningen och intresset återstår att se.

Chansen att Sverige vinner ESC på ­hemmaplan är mindre än minimal.

Det vore som att älgarna i skogen skulle ställa sig på bakbenen, knalla i väg till Riksdagen och plädera för att världen måste ta den globala uppvärmningen på allvar.

Det kommer inte att hända.