Det är aldrig för sent att bli ful
Fredrik Virtanen om sin syn på nöjesvärlden
Perfekt i ”Mud”, hysterisk i ”The wolf of Wall street”, briljant i ”Dallas buyers club”.
Och tystlåten dynamit i den nya, excellenta tv-serien ”True detective”.
Matthew McConaughey är inte längre blott en knullis.
Egentligen har han aldrig varit blott en knullis. Matthew McConaughey har alltid varit en skarp skådespelare.
Men mänskligheten har inte velat se det. Mänskligheten avskyr när någon är både vacker och begåvad. Det är för mycket för oss att hantera.
Som ni förstår talar jag av egen bitter erfarenhet när jag säger att skönhet kan vara ett hinder [infoga fniss].
McConaughey har varit skönare än 99,9 procent av världens befolkning. Dessutom på ett lite fel sätt, lite för banalt, lite för slipat, lite för muskulöst. Han har sett ut som en sportkille och gjort filmroller därefter.
Då får man ingen kredd. Då tas man inte på allvar. Richard Gere har brottats med liknande problem.
Liksom Gere började McConaughey med starka filmer innan han, liksom Gere, försvann in i ett b-thriller- och b-romcom-träsk. Först på senare år har Gere börjat nomineras till priser, ”Chicago” 2002 var vändpunkten. Någon Oscarsnominering har Gere dock inte fått.
McConaughey, 44, bör få det för aidsdramat ”Dallas buyers club”, där han spelar skjortan av själva filmen som ändå är väldigt bra. En Golden Globe har han redan nominerats till.
Han bör också nomineras för Bästa biroll, även om den är minimal, i Scorseses ”The wolf of Wall street”. Han spelar en ljuvligt cynisk börsmäklare som lär Leonardo DiCaprio att dekadens går hand i hand med att lura människor på pengar, allt medan han dricker dry martinis, tar ladd, bankar sig på bröstet och mässar ”aooomm-aooomm”.
Men till huvudsaken här: ”True detective”!
Jag lovar att äta upp en stövel av äkta Texas- läder om McConaughey inte nomineras till en Emmy för HBO:s tv-serie ”True detective”, som börjar sändas på svenska CMore klockan 21.00 i kväll.
Och jag lovar att äta tio vegetariska korvar på raken om han inte även vinner.
Serien är fantastisk. Åtminstone de två första avsnitten (av åtta) och inget tyder på att det kan gå nedåt.
Woody Harrelson och McConaughey jagar en seriemördare i Louisiana. Vi får snabbt veta att det slutade med att de bägge aldrig sågs igen och att McConaughey återföll i alkoholism.
Men vad hände? Sakta, sakta rullas historien upp. McConaughey spelar sin deprimerade polis becksvart intelligent och livstrött.
Det går inte att sluta titta på honom. Och det är numer inte tack vare hans skönhet.
Inga av dessa roller hade varit möjliga om han haft kvar sin ”Lincoln lawyer”-look (bra film). Eller sin ”Hur man blir av med en kille på 10 dagar”-look (ok film). Det bästa han kunde göra var att ta bort 22 kilo muskler och visa sitt klena hårfäste.
Plötsligt är hans ekvilibrism som skådespelare omöjlig att missa.
Så, vad lär vi oss av detta? Jo, följande:
Det är aldrig för sent att bli ful.
Du som lider av skönhet bör finna tröst i det.
Fråga Fredrik
Tack för din fina hyllning till Phil Everly och Everly Brothers. Men jag saknar dina tips. Läggs de inte ut på nätet längre?
/Erik, 68
SVAR: Jo. Men jag klarade inte att skriva några eftersom jag satt, eller snarare låg, på toaletten och skrev. Om du förstår vad jag säger.
Veckans ...
BABE. Banks. Singer/songwriter från Los Angeles som låter skamlöst lik fantastiska Lana Del Rey. Men eftersom singeln ”Waiting game” och ep:n ”London” nästan är i klass med Del Rey så förlåter vi henne.
FILM. ”The wolf of Wall street”. Martin Scorsese gör ”Maffiabröder” igen, men nu som en tragisk komedi i stället för en komisk tragedi, med Leo DiCaprio i stället för Ray Liotta, och med gangstrar i vita kragar i stället för med hårda nävar. Men målet är detsamma, att komma upp sig, att tjäna pengar. En fantastiskt underhållande och testosteronfylld grisfest. Quaaludes-slapstickscenen är det roligaste jag sett, någonsin. Någonsin! Nåja.
TV-SERIE-PREMIÄR. Jodå, han överlevde att, till synes, bli mosad i gatan. Men hur? Förtjusande comeback av Benedict Cumberbatch. Men ni får vänta på de nya ”Sherlock”-avsnitten till den 1 februari. Repriser på gamla avsnitt från och med i kväll på SVT.
B-ROM COM. ”Kärlek deluxe”, med Moa Gammel i sin första huvudroll och Martin Stenmarck (!) som sorglös coverbandgitarrist. Om en chic lit-författare som vill accep- teras av litteraturkunniga. Lär sågas oerhört grundligt på sina håll men den är småskoj och småcharmig med roligt igenkännbara stereotyper från fin- och fulkulturvärlden. Går upp på fredag.
LÅT. ”Ellinor”, Faråker. Något säger mig att denna korsning av Jakob Hellman, Håkan Hellström och Alf slår igenom i år. Han är nämligen bra.
FÖR ÖVRIGT. Är det ett helsicke att stava till McConaghey (sic!).