– Jag är rädd att dö i förtid

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-24

Helena af Sandeberg på sjukhuskontroller – mamman dog i cancer

TROR ALLTID DET VÄRSTA Helena af Sandebergs mamma gick bort efter flera års kamp när Helena var 18 år. Efter det var skådespelerskan rädd varje gång telefonen ringde. Och känslan sitter kvar än. ”Jag tror alltid det värsta – jag kan få en sådan paranoia”, säger hon.

Hon var bara 18 när hennes mamma gick bort i cancer.

Nu berättar skådespelerskan Helena af Sandeberg, 36, om sin dödsångest.

– Jag går på kontroller på sjukhus, säger hon till Plaza Kvinna.

Hela intervjun finns i nästa nummer av Plaza Kvinna som kommer ut den 27 mars.

Hon är aktuell i nya thrillern ”Iskariot”. Är lyckligt gift och har en son på två och ett halvt.

Ändå kan inte Helena af Sandeberg njuta av livet fullt ut.

För tidningen Plaza Kvinna berättar hon att hon bär på en ständig oro.

– Jag är jätterädd för att mina nära och kära ska dö, speciellt när det gäller barn. Jag kan inte ens tänka tanken, men eftersom jag har katastroftankar kan jag ju

inte låta bli ändå, säger hon.

Oron grundlades redan i tonåren.

”Får paranoia”

När Helena af Sandeberg var tolv fick hennes mamma bröstcancer.

– För mig är det väldigt mycket dagen då jag blev vuxen. Där fick jag något slags bevis på att världen är ond.

När hennes mamma efter flera års kamp mot sjukdomen gick bort drabbades Helena af Sandeberg av social fobi.

– Jag var rädd varje gång telefonen ringde. Mycket ångest, mycket död, mycket cancer.

Den känslan sitter kvar än i dag.

När de ringer från sonen Alfreds dagis blir hon livrädd.

– Jag tror alltid det värsta – jag kan få en sådan paranoia, säger hon.

Samma paranoia har resulterat i att hon en gång i månaden testar sig på sjukhus. Helena af Sandeberg funderar ofta på om hon kommer att gå samma öde till mötes som sin mamma.

– Jag är rädd för att inte få vara med, att dö i förtid, att inte få se min son växa upp, säger hon till Plaza Kvinna.

Får saker gjorda

Tankarna på döden är dock inte bara av ondo.

De tuffa erfarenheterna har gjort henne till en driftig kvinna, berättar hon.

– Det har gett mig att jag ofta ser till att göra det jag vill. Jag tänker inte att jag ska göra det om tio år för jag är inte säker på att jag kommer att vara här om tio år.

ANNONS