Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Hildegard, Magnhild

Josefin går bara att älska

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-18

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

LINKÖPING. Vild, vild, vild.

Josefin Nilsson sveper Melodifestivalen som en vinterstorm i morgon.

Där har vi en het Gotlandsnäcka.

Josefin Nilsson

går bara att älska

Hon är ihop med busar som Örjan Ramberg, Anders Lundin och Hannes Holm och åker fyllebil med überbusen Micke Persbrandt.

Man bara måste älska henne. Josefin Nilsson är den perfekta schlagerartisten.

Trasig i kanterna, rastlös i blodet, vacker som en vinterälv i mascara och med en utstrålning som överglänser Vega i stjärnbilden Lyran.

Den damen lyser upp ett rum med sin närvaro.

Dessutom har Nissan en fin låt. En blandning mellan nationalhymn och visa, med vackra harmonier och lyckade melodivändningar.

Och när hon tar sina spattiga små danssteg på scenen är det inget snack om att vilda Josefin vinner i morgon, trots att "Med hjärtats egna ord" är en ballad. Hon har Det.

Den liderliga divan Arja Saijonmaa slåss sedan mot den sexigt skolkörspräktiga duon Sanna Nielsen & Fredrik Kempe. Saijonmaas disko är dunkande bisarr, duons är vemodig som ett vinterstängt charterdiskotek.

Alexander Bards vackra band Bodies without organs moderna digitalschlager "Gone", med lite för kort text, är bäst i så att säga verkligheten. En fransk France Gall-gråtare som skulle ha bättre chanser i Europafinalen än här i Linköping. Så ironiskt kan det vara. Hoppas att "Gone" når Andra chansen.

Men risken finns att den platsen går till Sanne Salomonsens vulgära Anastacia-rockare "Higher ground". Hujeda mej.

Barden med jättemustaschen var förresten överlycklig i går efter sin dagliga simtur:

- Jag fick en vip-krålbana på Linköpings badhus! Det klår (obs ordvits) alla vip-barer i världen.

Linköpings kommun bjöd på jätteliten kall välkomstbuffé på Passagen. Inte direkt som Göteborgs räkfrossa, om man säger så. Och för att verkligen vara säkra på att alla skulle gitta fort, hade man hyrt in en inte bara förfärlig utan även högljudd studentorkester med larviga mössor.

Taktiken lyckades. Folk flydde i panik.

Och jag lyckades få Keanu fraun Veijsby-mannen (Tommy Wahlgren) att säga just "Keanu fraun Veijsbu" i mitt öra. Och därefter: "Nummer sju". Helt sick. Men det är nåt med gotländska som jag älskar.

Ruskigt liderliga Arja Sarja berättar att tjejer brukar sjunga "vem är du, vem är jag, levande scharaaader" när de går förbi henne på Sturehof. Ödmjukt.

Programledare Schyffert om helikopterfärden:

- Det var som i Apocalypse Now.

Men han saknade Playboybunniesarna.

Den gamle ironikern har för övrigt Glenn Killing-mustasch. Men Stockholmsryktet om att han har tonat håret grått förnekar han, med viss emfas.

- Det är åldern.

Schyffert är "lite" ledsen över den ofrivilliga Glenn Hysén-looken.

Eka Haag verkar mer avspänd nu.

Fredrik Virtanen

ANNONS

Följ ämnen i artikeln