Melker kunde ha varit dubbelt så elak mot dem
Otack är världens lön.
Superkocken Melker Andersson styrde upp ett gäng sunkkrogar – gratis.
Och krögarna har mage att klaga.
Det handlar förstås om djupa, mänskliga mekanismer.
Ingen vill att det kommer en 08-besserwisser och sticker in den exklusiva sabatier-kniven ända längst in i själen - i detta fall krogarna som ligger Melkers Anderssons "offer" så varmt om hjärtat.
Det är förståeligt.
Men sanningen är ju att den robotartade stjärnkrögaren har en ängels tålamod, är snäll som en chokladmousse och inte hälften så elak som han kunde vara.
Men krögarna förstår inte. De pinkar revir och är envist nöjda med sina krishak.
I går var det Charita Dahlin som drev en profillös krog med det debila namnet "Elefanten" på en relativt dyr adress i Stockholm.
De skyller ifrån sig
Charita var jätterar och om hon var mångmiljonär och drev Elefanten för att bjuda väninnorna på middag så var konceptet godkänt. Inte annars.
Andersson kom dit, styrde upp och fick fason, som i de flesta andra fall under serien.
Krögarna har tvärtemot allt vett blivit sura i stället för att ta kritiken med gott humör och dra nytta av den. Trots allt är det inget förnedrande med att bli tillrättavisad av en krögare i världsklass.
Tvärtom, det är en ynnest. Och extremt bra reklam för krogen.
Att hävda att TV4 inte gav en rättvis bild av krogarna är som att skylla på frityroljan när frittarna inte blir tillräckligt krispiga - precis som tv-serien visat, att vi människor älskar att skylla ifrån oss.
Värd mycket dricks
TV4 ska givetvis inte göra program under falska förespeglingar - men vem kan i dag, i dokusåpans tidevarv 2005, hävda att det finns något otydligt med programidén "stjärnkock kommer till din b-krog och styr upp den"? Ingen.
Det går inte att göra omelett utan att knäcka ägg.
Melker har gjort underverk med enkla ingredienser. Både för krogarna och för tv-tittarna. Minst 15 procent dricks till honom.