Willie Nelsons nya är en riktig evergreen
NASHVILLE. Det vore att ljuga att påstå att alla i Nashville går omkring och nynnar på Willie Nelsons nya singel
Men de borde.
”First rose of spring” är ett mästerverk av en sort inga 86-åringar egentligen ska kunna krama ur sig.
Var annanstans som helst vore det löjeväckande att prata om att inte tillräckligt stora delar av befolkningen bryr sig om en ny Willie Nelson-låt.
Wille är inte precis kidsens främstas idol ute i världen.
Men nu råkar jag befinna mig i Nashville och här är country större än något annat och fanns det ett countryns Mount Rushmore skulle Willie Hugh Nelson från Abbott i Texas ha sitt vindpinade anlete i raden av odödliga ikoner — intill Hank Williams, Carter Family, Johnny Cash, Loretta Lynn, Patsy Cline, Dolly Parton och Waylon.
En förstummande knockout
Så här är en ny singel från the last man standing av 70-talets stora ”outlaws” ändå en grej. Många har koll. Den hörs både här och där.
Men som sagt:
Den borde enligt min mening höras ännu mer.
För ”First rose of spring” är i all vemodig enkelhet en förstummande knockout; en evergreen av en sort som det inte borde vara möjligt att ha på lager när man är 86 år och livnärt sig som artist, musiker och låtskrivare i sex decennier.
Plötsligt verkar det dock som att den gamle mannen bara kom på att det var dags för en kärvare variant av George Jones ”He stopped loving her today”. Det är som en släkting till den klassikern – vid åtskilliga tillfällen utsedd till världens sorgligaste låt och några gånger också till den mest sentimentala... –
Ett helt knippe klassiker
”First rose of spring” låter, mästerproducenten Billy Sherrills melodramatiska smör i ljudbilden förutan. ”Han” ser ”henne” för första gången i inledande textraden och för sista gången i den avslutande och däremellan går hjärtat sönder gång på gång på gång.
När Wille senast berörde på samma sätt kan jag knappt erinra mig, men ingen kan på fullt allvar påstå att den här oväntade knocken drabbar mindre än odödliga mästerverk som ”Blue eyes crying in the rain”, ”Funny how tme slips away”, ”Hello walls”, ”Half a man” eller ens ”Always on my mind”.
Blir ett kommande album lika bra – och ett sådant lär komma; han vill ha så mycket gjort som möjligt innan det är för sent och har varit exceptionellt produktiv senaste åren – kan vi verkligen skatta oss lyckliga.
ORSAKER TILL EXTAS
Willie Nelson – First rose of spring (Singel)
Som sagt. Otrolig låt. Fem plus.
Susie Essman (Skådespelare)
Bäst på TV som Susie Greene i ”Curb…”
Lucinda Williams – You can’t rule me (Singel)
Hon är ju också bäst.