Rädda oss från Oscarsgalans tristess
HOLLYWOOD. Oscarsgalan i natt handlar
såklart om film.
Ändå önskar vi oss rock’n’roll.
Det är det enda som kan hindra oss från att somna.
Så här timmarna innan ljuset faller på ”Avatar” och ”Hurt locker” är det inte särskilt artigt att bli någon slags Debbie Downer. Men handen på hjärtat – hur kul brukar egentligen de här högtravande tillställningarna vara?
Det börjar oftast lovande, som med Hugh Jackmans imponerande sång- och dansnummer på Kodak Theatre i fjol. Men sen förvandlas det oftast till en transportsträcka lika färgstark som en bussresa genom i det forna Östtyskland.
Det är inte så mycket tv-producenternas fel som Oscarsgalans format.
Den är för utdragen och innehåller för många kategorier som vi inte kan relatera till.
Till det kommer de oändliga talen där vinnarna prisar allt från Gud till sina advokater och agenter.
Hoppet om bättring i natt står till två män som passerat 50-årsgränsen.
Steve Martin och Alec Baldwin.
En sak är klar. Är de i högform kan de lyfta tillställningen.
Baldwin har grym komisk tajming i ”30 rock” och Martin är mannen bakom flera legendariska sketcher i komediprogrammet ”Saturday night live”.
Men med tanke på att de bara svarar för 22 av Oscarsgalans 210 minuter krävs det något mer än deras inövade nummer för att sätta fart på tillställningen.
Vi får helt enkelt hoppas på spontaniteten. Något i stil med Marlon Brando 1972 då han vägrade ta emot priset för ”Gudfadern”. Eller Angelina Jolies och hennes bror James Havens långa, misstänkta tungkyss på scenen 2000, då hon vann för ”Stulna år”.
Själv glömmer jag inte den rullstolsbundne porrkungen Larry Flynts uppsträckta långfinger mot dubbelmoralen. Det skedde när han inte bjudits in till
galan 1997, trots att filmen om hans liv, ”Larry Flynt – skandalernas man” nominerats.
Via svarta börsen skaffade han ändå biljett. Sedan lät han sitt plan cirkulera ovanför arenan. Det bar texten, ”Columbia pictures fucks Larry Flynt” (fritt översatt, ”Columbia pictures jävlas med Larry Flynt”).
Kanske inte det mest stilrena, men ändå rock’n’roll.
Ge oss något nytt i natt, please.