Lundin: – Jag var rörd till tårar

Anders Lundin firade midsommar – med sin fru Kerstin på scen

RANSÄTER. På tisdag står han på scen som allsångsledare – men i går fick Anders Lundin sitta i publiken.

Medan hans fru tog plats i rampljuset.

– Det är hennes tur nu, säger han.

På midsommarafton var det premiär för den 55:e upplagan av lustspelet ”Värmlänningarna” på Ransäters hembygsgård. En sommaridyll 36 mil väster om Sollidenscenen på Skansen i Stockholm – i Värmland.

Huvudrollen som torparflickan Anna görs i år av sångerskan Kerstin Ryhed Lundin, 35, programledaren Anders Lundins hustru sedan fem år tillbaka.

Och självklart fanns familjen på plats för att stötta – och hylla – det nya stjärnskottet.

– Jag har följt repetionerna. Jag kan hennes repliker. Kerstin kommer att klara det här galant, säger Anders Lundin, 49, när han inviger uppsättningen inför ett 1 000-tal entusiastiska åskådare på fredagseftermiddagen.

”Lite pirrigt”

Och han får rätt. Efter två händelserika akter, stående ovationer och blomutdelning pustar Kerstin Ryhed Lundin ut bakom scenen.

– Det var lite pirrigt i början, men sen kändes det bra. Det är alltid skönt att ha familjen med sig. Jag blir lugn av Anders och Adrian, säger hon.

Anders Lundin verkar minst lika nöjd.

– Jag var tvungen att gå i väg med den lille ett tag, men det jag såg var fantastiskt bra. Jag var rörd till tårar, säger han.

Hur känns det att vara den som står vid sidan av scenen, att inte vara i fokus?

– Toppen, jag vill ha mer sånt! Det är skönt att se allting från en helt annan sida – och att slippa vara nervös.

Men på tisdag är du tillbaka i ”Allsång på Skansen”. Är du laddad?

– Ja, just det här har varit ett jättebra sätt att hämta kraft på. Det stora i familjen har den senaste tiden varit Kerstins premiär på teaterscenen, inget annat. Att jag gör en femte omgång av allsången kan liksom inte konkurerra ut det.

Har spelats drygt 800 gånger

Sång- och lustspel från 1845.

Skrevs av Ransätersonen Fredrik August Dahlgren.

Har spelats på Sveriges nationalscen över 800 gånger.

Är det tredje mest spelade verket på Kungliga Operan i Stockholm.

Har spelats i Ransäter (Värmland) under 55 år.