– Vi såg isbjörnsspår som var jävligt färska
Publicerad 2012-03-20
Dalle och Ulfsäter om inspelningen i ödemarken på Svalbard
Året är 1939. Ett antal personer av olika nationaliteter är på en båt utanför Svalbard. Går man i land är det varning för isbjörnar. Då bryter andra världskriget ut…
Det är utgångspunkten för Peter Dalles thriller ”En fiende att dö för”.
– Ett riktigt Tintin-äventyr, säger Richard Ulfsäter, 36.
Han är tidigare mest känd från tv-serien ”Playa Del Sol” och gör här sin första huvudroll i en långfilm.
– Det var nervöst innan första visningen. Men jag är nöjd med min insats och det är riktigt bra driv i filmen, säger Richard.
I filmen spelar han en sprängämnesexpert som är på expedition i närheten av Svalbard med forskare från England och Tyskland. Besättningen består av ryssar, under en norsk kapten. Att det mestadels pratas engelska, tyckte han bara var roligt.
– Jag bodde i London till jag var 14 år, så språket har jag gratis.
Jagade pengar flera år
För Peter Dalle, 55, har filmen varit betydligt mer och omfattande än ”ett Tintin-äventyr”. Han fick idén när han besökte Svalbard för sex år sedan för att skriva den svenska berättarrösten åt Gösta Ekman i ”Pingvinresan”.
– Mina tankar gick: Tänk om man hade varit här uppe och träffat någon man blir kär i. Sedan hör man på kortvågsradion att nu är det krig, nu är vi fiender. Hur blir det då ombord på båten?
Det tog flera år att få filmen finansierad (främst med tyska pengar). Inspelningen har ägt rum i Tyskland, Stockholm och vid Svalbard.
– När vi gjorde om en domstolsbyggnad i Hamburg till marinministeriet i Berlin och satte upp nazistflaggor utanför… man fick känslan av att alla som åkte förbi tänkte: Ska det aldrig ta slut? Blir vi aldrig av med den här historien?
Under två veckor bodde och filmade hela gänget ombord på filmens stora fartyg uppe vid Svalbard, avskurna från resten av världen.
Hade beväpnad vakt
– Det händer något med alla när man är fast på ett fartyg tillsammans. Gränserna mellan arbete och fritid suddas ut, säger Richard.
Och varje gång de gick i land och filmade på Svalbard, fanns möjligheten till oönskad dramatik.
– Vi såg isbjörnsspår som var jävligt färska. Jag var rädd, det var obehagligt, det var så kuperat. Fast vi sa inget till de andra, det var bara jag och den beväpnade vakten som visste om det, säger Peter Dalle.