Sverige är vackrare än någonsin
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-02-12
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Och så stannar man på Stockholm Syd (känt för perrong).
Och så blåser man förbi Södertälje (känt för hockey).
X2000. Det är dyrt, det går sakta. Mobiltelefonen har sällan täckning.
Men att susa förbi nedlagda fabriker, utbrända Golfar, västgötaslätten och Töreboda Grillen (sic) är Ulf Lundell och Kent.
Det är en bitter svensk melankoli, ett lugn för själen.
Och så stannar man vid nåt som man inte vet vad det är.
Snön ligger tunt pudrad över vetefälten och det ser ser vackert ut i morgonsolen. Men ”man ser skiten med”, som Håkan Hellström sjunger på ”Gårdakvarnar och skit”.
Och så stannar man i Skövde (känt för Robert Gustafssons dialekt).
Och så stannar man i Herrljunga (känt för cider).
Och så blåser man förbi Borås (känt för textil)
Nu är jag nära extas.
Det är hemvändarkärlek.
Efter två år och sju månader utomlands är Sverige mer älskansvärt än någonsin.
All sverigeporr fastnar jag för. Gyllene Tider-kitsch om hus vid sjöar, pizza med extra lök, taggtrådstaket, lite sött till kaffet, indietröjor, Benny Andersson, Aktuellt, skorpor, Intersport och Pressbyrån. Björkar. Visst är de ohyggligt vackra utan blad?
Och så stannar man i Göteborg (känt för flanell).
Och allt är så fint att jag vill ut och fiska ål med en krok som är av stål.