Lugn – snart är det september
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-08-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
”Det här är årets plattaste period”
På tv sänds repriser, inga skivor släpps och semestern är slut.
Senaugusti är kladdigt, tomt, tröstlöst och surströmming.
Men håll ut – snart kommer september.
Sommarmagin rinner just nu bort som livet ur en lungsjuk.
Luften är kladdig och sjuk, ryggen är svettig, lägenheten är skitig, pengarna är slut och OMX-index föll som ett ankare i Berings sund.
Seriehunden Rockys sjuka roliga dröm varje dag i DN om att vara gatupundare räcker inte.
Playboys mars-1978-nummer i original med den legendariska Bob Dylan-intervjun från strax efter höjden av hans karriär tröstar inte.
(Inte den månadens playmate Christina Smith med 70-talsmuff heller – men så ärliga och bättre tiderna var innan alla i glansmedia blev retuscherade.)
Hela fantastiska ”Sopranos”-boxen ger heller inte mycket själavård, trots att den vidrige Richie Aprile just mördats igen.
Det här är årets plattaste period. Efter resorna. Efter semestern. Efter festen.
Det är baksmälla i själen, allt är surströmming – och självfallet inträffar detta alltid när det är Stockholms modevecka där alla går och glänser så stureplanskt sorglöst och dumt.
En kort period bara, men likadant varje år.
En eller två veckor i limbo mellan sommarens oinfriade löften och höstens accepterande av nederlaget.
Innan brittsommaren, innan luften höjs och löven börjar falla, innan jobbet känns självklart och det kommer tröst från säsongsstarter av tv-serier, Paul Simon- och Moneybrother- skivor och ”Bourne ultimatum” och ”Daywatch” på bio.
Men ända till briljanta september gäller, för att citera den store poeten Olle Ljungström:
”Gud uppfinn nåt nytt som gör det lätt att hålla ut, nåt för dom som väntar.”