Tilde de Paulas kärleksknep med maken
TV4-profilen om åldersknepet, kärlekskvällarna, ångesten och drömmen om fler barn
Publicerad 2019-12-27
Hon utstrålar både värme och självsäkerhet.
Men Tilde de Paula Eby lider stundtals av svår ångest.
– Trots att jag levt i en offentlighet så många år är jag oerhört skör, säger hon till Nöjesbladet.
Att få till en intervju med en av Sveriges mest omtyckta och populära programledare Tilde de Paula Eby är inte det lättaste innan vi väl ses på TV4-huset.
Hon valde att lämna kanalens flaggskepp ”Nyhetsmorgon” efter sjutton år för att i stället ta sig an rollen som programledare för jättesatsningen ”Efter fem”. Premiäravsnittet för snart ett år sedan sågs av närmare 400 000 tittare linjärt och succén var snabbt ett faktum.
– Jag var otroligt nervös den dagen. Det var så höga förväntningar och alla var på helspänn. Jag hade dessutom lämnat Nyhetsmorgon, och bara det var ju ett stort steg, säger Tilde och avslöjar att första sändningen blev en minnesvärd historia ur flera aspekter:
– Minuten innan vi gick ut i sändning pajade vår steadycam! Våra sändningar bygger på att vi har en sådan då vi rör oss så mycket. Den hade fungerat felfritt under alla repetitioner såklart. Hela kontrollrummet var fullt med chefer… Jag är inte mycket för att peka med hela handen, men då började jag styra och sa ”nu gör vi så här och så här”. När jag sedan satte mig ner och programmet började så tittade jag ner på mina händer. Jag hade ett sådant adrenalinpåslag att de skakade. Det är ganska roligt att få en sådan kick när man har jobbat med tv i närmare tjugofem år.
”Fick dåligt samvete”
Tilde föddes 1972 i Chile och var inte ens ett år när hon kom till Sverige.
– För mig var uppväxten här det enda jag kände till fast vi pratade ett annat språk, förklarar Tilde och fortsätter:
– Jag kände mig hemma överallt, men ändå ingenstans till hundra procent. Idag kan jag åka var som helst i världen och känna mig ganska bekväm och som en världsmedborgare eftersom jag har både det europiska samt det nord- och sydamerikanska i mig. Samtidigt finns det inget ställe där mina rötter har fått gro ordentligt. Jag har inte heller några referensramar vad gäller kultur och historia när det kommer till Nord- och Sydamerika trots att mitt ursprung är därifrån. Och jag har inte heller det från Sverige. Jag hade inga mor- och farföräldrar som exempelvis kunde berätta för mig om Hasse & Tage och annat som var typiskt svenskt. Allt var främmande och man fick lära sig det från början.
Kände du dig rotlös?
– Ja, absolut. Rotlös och rastlös, men samtidigt otroligt tacksam för att jag fick vara här.
Fick du utstå skit under barndomen för att du inte var svensk?
– Inte så mycket. Ska jag vara riktigt krass, hur hemskt det än låter, berodde nog det på att jag såg ut som jag gjorde. Det var inte så tydligt att jag inte var svensk. Men som liten tyckte jag det var ganska jobbigt. Jag ville faktiskt ta del av den skit som mina kamrater från andra länder fick. Jag fattade redan då att det var orättvist och det gav mig dåligt samvete.
Vad var det som gjorde att du ville bli journalist?
– Jag tycker väldigt mycket om att prata med andra människor och jag vill se ett bra samhälle. Min dröm var att jag skulle jobba på Dagens Nyheter och avslöja korrupta politiker på löpande band.
Tilde utbildade sig till journalist på Södra Vätterbygdens Folkhögskola i Jönköping och fick sedan jobb på Kanal 5:s ”Måndagsklubben” och därefter på TV4 Uppland och slutligen på TV4 i Stockholm. Men att bli just programledare var inte målet.
– Jag tyckte snarare om att göra research och reportage och tyckte att det fokus som kom med att vara programledare var obekvämt. Men som programledare är det inte jag som är i fokus utan gästen jag pratar med. När jag kom i underfund med det släppte nervositeten.
Ångesten: ”Är inte stark”
Du har varit öppen med det faktum att du stundtals lider av ångest. Vad tror du den bottnar i? Dålig självkänsla?
– Ja, men jag tror att min dåliga självkänsla har varit en del av min drivkraft. Är du inte hundra procent trygg i det du ska göra så försöker du alltid lite till. Jag kan nog verka ganska stark när man möter mig, men jag är inte det egentligen. Det handlar kanske också om en längtan efter att bli sedd och hörd och vara duktig och få en klapp på axeln. Att få beröm och bekräftelse. Det jag säger nu är så jävla fel. Jag vet det. I den bästa av världar föds vi med en inre styrka som gör att man inte behöver vara så ”duktig” och att det räcker med att vi värderar oss själva.
I ditt sommarprat sa du att du kan få ångest av elaka kommentarer. Då antar vi att du tar åt dig?
– Det är klart jag gör. Trots att jag levt i en offentlighet så många år är jag oerhört skör. Det förvånar till och med mig. Jag borde ha blivit hårdare och tuffare, säger Tilde och poängterar att hon är förskonad från påhopp:
– Jag har haft tur där. Jag har varken fått hat, hot eller ovälkommen och överdriven kärlek. Men det är klart jag kan få taskiga kommentarer.
Blir du ledsen eller förbannad när det väl händer?
– Jag blir inte arg, bara ledsen. Men de flesta människor blir väl ledsna om någon säger något dumt? Det spelar ju ingen roll om man är igenkänd eller inte. Att säga att någon är dum i huvudet eller väldigt ful… Det är så otrevligt och ohyfsat. Håll tyst istället! Jag är glad att min karriär började innan sociala medier fanns. Nu dömer alla så snabbt.
Privat lever Tilde sedan drygt tio år med maken och Hoffmaestro-medlemmen Thomas de Paula Eby. Att Tilde har hittat mannen med stort M råder det inga tvivel om, hon blir nämligen klädsamt rosig om kinderna när han kommer på tal.
– Jag fortfarande lika kär i Thomas som när vi träffades. Vi är bästa kompisar och jag älskar honom så mycket. Men det har gått så himla snabbt och det känns märkligt att vi har varit ihop i tio år, det är helt obegripligt.
Du har sagt att du blev störtförälskad – men livrädd – när ni träffades?
– Till en början backade jag. Jag hade ju provat på det här med relationer och var rädd att det inte skulle fungera. Man investerar så mycket när man går in i en relation och jag hade tre barn och kände att det var min främsta relation. Det var det viktigaste för mig och jag ville vara hundra procent dedikerad och kände att det var svårt att få in ytterligare en vuxen människa i den ekvationen.
Det låter som Thomas fick kämpa i motvind?
– Haha! Ja, det fick han absolut göra. Men det var det värt.
Som av en tillfällighet plingar Tildes mobil till. Hon tittar ner på telefonen som ligger i soffan vi sitter i och brister ut i ett stort leende.
– Med gud så gulligt. Det var ett sms från min man. ”Jag vill bara säga att jag älskar dig”.
Vad fint!
– Ja, men vi är så löjligt kära i varandra och håller på så här hela tiden.
Tilde har som sagt tre barn sedan tidigare och tillsammans har de sonen Iliyah, 8, och hon hymlar inte med det faktum att det stundtals kan bli småknepigt att få ihop vardagslogistiken med allt vad det innebär.
– Men vi är en familj och alla hjälps åt. De större barnen hjälper oss jättemycket och de hämtar Iliyah vissa dagar i veckan och kan ringa oss och fråga om de ska handla på vägen hem och laga mat.
Drömmer om fler barn
Är du och Thomas bra på att sätta guldkant på tillvaron?
– Vi är väldigt bra på det. Den här hösten har vi en ny grej. Varje kväll när de två yngsta har lagt sig går vi tvärs över gatan till världens bästa ställe och dricker ett halvt glas rött och pratar. Det handlar bara om en halvtimme, men det är guld värt. Skulle man göra samma sak hemma är det så lätt att man sitter vänd mot en skärm samtidigt som man hör sig för hur den andra har haft det under dagen.
Du har tidigare sagt att ni var rätt sugna på ett till barn?
– Vi hade hoppats på det. Men det blev inte så. Min kropp kanske bara var klar med den biten, vi undersökte det aldrig. Vi försökte och konstaterade att det inte verkade bli någonting. Några vänner sa att jag kanske borde göra IVF. Men nja… Det är ingen kris på något sätt. Det hade varit kul och välkommet med ett till barn, men nu blev det inte så. Jag är glad och tacksam över de barn jag har.
Nyligen fyllde du 47 år. Lider du av någon åldersnoja?
– Nej! Jag blir både tryggare och lyckligare för varje år som går. Jag älskar att fylla år. Alternativet till att bli äldre är ju inte att bli yngre, det är att vi dör. Man ska vara tacksam istället, för livet är inte självklart. Men visst ser jag lite ålderstecken, säger Tilde och förklarar att hon är noggrann med att röra på sig regelbundet:
– Jag har aldrig tränat så mycket som jag gör nu. Det blir både flås och styrka. Jag blir så bra i huvudet av det, att kroppen blir stark är en bonus. Man kan hantera livet bättre om man tränar.
Du ger ett väldigt harmoniskt och lyckligt intryck. Det känns som du trivs med tillvaron?
– Absolut, men jag är också nyfiken på vad som komma skall och vill inte ta det lugnt. Jag är verkligen hungrig på livet.