”Twin Peaks är det mest hemliga jag varit med om”

Amanda Seyfried om rollen i kultserien

Magnus Sundholm

HOLLYWOOD

Amanda Seyfried har en roll i en av årets mest emotsedda serier:
Twin Peaks.

– Det var den hemligaste inspelningen jag har varit med om, säger hon till Nöjesbladet.

Den höggravida 31-åringen verkar road över att prata om den kommande serien när vi träffas i Los Angeles. Som om inspelningen med den excentriske David Lynch var så udda att hon fortfarande knappt kan tro det.

Men hon uttrycker det lite mer diplomatiskt än så – efter att ha himlat med ögonen.

– Den ende som antagligen vet vad som pågår är Kyle MacLachlan (som var med i originalet när det sändes 1990-1991). Han lär veta om det är en serie. Jag vet inte ens hur lång den är.

När Amanda informeras om att det är en serie som ska börja sändas i maj och att den uppges vara 18 timmar verkar hon uppriktigt förvånad.

Största rädsla

– Oj, men vad bra. Då lär jag vara med i alla fall. Min största rädsla var hela tiden att jag skulle hamna på golvet – bortklippt.

Den risken finns förstås ännu.

– I så fall är det okej. Jag fick göra serien. Jag fick vara där, jobba med David Lynch fem dagar i veckan. Jag fick se honom arbeta och så många år senare vara en del av den planet han skapat.

Hon såg originalet för ”länge, länge sen”. När hon fick rollen återvände hon till serien.

– Jag vände mig till min kille och sa, ”Det går inte. Man kan inte ha en scen där någon ligger på golvet i tre minuter. Tiderna har förändrats. Ingen har längre tålamod för sånt”.

Stod i duschen

– Sen fattar man inget av det som pågår. Allt är så oförutsägbart. Det är en galen resa. Jag vet att folk försöker, men ingen kommer någonsin att göra något som David Lynch igen.

Beskedet att hon fått rollen fick hon på sin systers bröllopsdag.

– Hon stod i duschen och jag var i badrummet och höll på att sminka mig. När jag öppnade duschdörren och berättade att jag skulle få jobba med David Lynch började hon hoppa upp och ner. Det är ett otroligt minne som jag aldrig kommer att glömma.

Amanda uppger att hon var förbryllad över hemlighetsmakeriet under inspelningen.

Fick bara replikerna

– Jag fick inte manuskripten, bara mina repliker. Jag vet knappt min rollfigurs namn. Det är en sån udda erfarenhet för en skådis att inte veta något – bortsett från dialogen.

Sen skrattar hon.

– Så om jag är usel i serien kan du väl använda det som min ursäkt. Snälla...?

Den vädjan är härmed förmedlad.